fredag 31 december 2010

Gott Nytt Liberalt År!

Idag är det den sista dagen på 2010. Det har verkligen varit ett händelserikt år. Det har varit ett år där den ena fp-aktiviteten har avlöst den andra. Året har varit otroligt givande, lärorikt och framför allt väldigt, väldigt roligt. :)

Början av januari ägnades åt att vi i programgruppen intensivt arbetade med att slutföra ett förslag för FP i Göteborgs lokala valplattform. En träff som särskilt utmärker sig är en lördag heldag då vi tappert arbetade med politiska punkter i en lokal där värmen hade slutat fungera och inomhustemperaturen låg på ca 12 grader plus. Tack vare en mycket idérik och klipsk fp-kollega inköptes ett stort lager av värmeljus som både spred värme och trevlig stämning under resten av en mycket produktiv dag.

Januari var också då vi i FP i Göteborg vid vårt nomineringsmöte fastställde våra listor för valsedlarna i årets val. Salen i Sjömanskyrkan var nästintill fullsatt med folkpartister och under dagen var det så många varma, uppskattande, positiva ord som sades och värdefulla och positiva egenskaper som fördes fram i talarstolen. Jag är fortfarande oerhört glad och tacksam över förtroendet som jag vid nomineringsmötet fick till att kandidera som nummer fyra på valsedeln för FP i Göteborg i årets val. Tack!

I slutet av januari var det dags för årets Lundsbrunnkonferens där större delen av alla folkpartister i Västsverige samlades för två mycket intressanta och givande dagar fullspäckade med seminarier och tal. Och, som alltid, mycket trevligt umgänge. All snö och kyla innebar inte enbart ett vackert vinterlandskap, det innebar också att tågtrafiken, eller bristen därav, gjorde så att partiledare Jan Björklund inte kunde närvara. Alternativ lösning togs snabbt fram tack vare idérika folkpartister och välfungerande IT-teknik och mobiltelefoner.

Februari och mars innebar årsmöte, Liberalt Riksmöte och deltagande i flertalet olika utbildningar för kandidater. Den som lämnade störst intryck för mig var retorikutbildningen på partikansliet i Stockholm. Det var mycket intensiva och väldigt lärorika dagar i retorik med en otroligt duktig och kunnig lärare.

I april arrangerade Utbildningsnätverket en öppen föreläsning och frågestund för bl.a. studenter, vilken vid detta tillfälle var förlagd på Handelshögskolan. Föreläsningen handlade om högskola, universitet och forskning. Det var en stor ära att där få lämna över ordet till vår dåvarande Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) för en mycket, mycket uppskattad och väldigt intressant föreläsning och frågestund. Jag är väldigt glad för allt arbete som gjorts och görs för förbättringar och utveckling inom högskola, universitet och forskning. Båda våra tidigare Högskole- och forskningsministrar har gjort ett exemplariskt bra, och ovärderligt, jobb på området.

I början av maj kom Allianståget till Göteborg. Det var ett riktigt segertåg som anlände till Göteborgs Centralstation som där möttes av ett hav av ballonger och alliansare för vidare promenad till Kungsportsportsplatsen. Applåderna ville inte ta slut när de fyra partiledarna anlände till scenen nedanför Kopparmärra. Att det började regna gjorde ingenting. Bor man i Göteborg har man sedan länge vant sig vid de sporadiska regnskurarna som kommer med jämna mellanrum.

Maj var också fylld med kampanjande. Det var morgonkampanj, vårkampanj och allianskampanj. Och det var både kandidatutbildning och partiråd i Uppsala. I slutet på maj arrangerade vi i lokalföreningen Göteborg Centrum också ett panelsamtal på Stadsbiblioteket. Panelsamtalet var på temat att lärare är skolans viktigaste resurs och jag hade förmånen att där få vara moderator. Det var ett väldigt givande och uppskattat panelsamtal med vårt Kommunalråd och numera 1:e vice ordförande för FP, Helene Odenjung, som tillsammans med ordföranden för Lärarförbundet i Göteborg och ordföranden för Lärarnas Riksförbund i Göteborg diskuterade olika viktiga skolfrågor. Det var ett oerhört intressant panelsamtal och efterföljande frågestund. Och jag är väldigt glad över att det kunde äga rum.

I början av augusti startade valaktiviteterna igång med ordentlig energi. Det stora avstampet blev det traditionella sommartalet på Marstrand av partiledare Jan Björklund. Solen strålade, orangea FP-ballonger syntes överallt (nästan) och Marstrand var fullt med glada och trevliga folkpartister. Valrörelsen hade officiellt börjat.

Augusti ägnades åt kampanjmöten, kampanjande, flygbladsutdelning, panelsamtal om vuxenmobbing och mycket tid i valstugan som bl.a. gästades av EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) med torgmöte och utfrågning av oss kandidater. Det var en suverän valupptakt med FP Hisingen och vi hade en lika suverän valupptakt för FP i Göteborg vid Milleniumplatsen. Det blev också en tidig, lyckad och väldigt rolig morgonkampanj i Allén tillsammans med pigga och glada folkpartister.

September fortsatte med olika kampanjaktiviteter, flygbladsutdelning, panelsamtal vid Bergjöns Folkhögskola, debatt vid Slottsbergsgymnasiet, panelsamtal och radiointervju hos Göteborgsfontänen, Folkpartitåg genom Göteborg, mm. Även denna månad blev det mycket tid i valstugan som bl.a. gästades av Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP). Konditionsträningen hanns också med bl.a. genom brevlådeutdelning och alla raska steg i trappuppgångar. Hyser stor uppskattning till landets alla brevbärare och tidningsbud som delar ut post och tidningar året runt oavsett väder.

Under sista veckan innan valdagen hade jag också förmånen att få vara värd åt två gäster från Kirgizistan genom ett pågående demokratiutbytesprojekt. Det lämnade ett starkt intryck på mig. Demokrati, yttrandefrihet och öppna politiska val är en självklarhet för oss här i Sverige, men drygt hälften av världens befolkning lever inte i en demokrati. Jag är oerhört glad och tacksam för mötet med vännerna från Kirgizistan och för samtalen vi förde.

Valrörelsen var intensiv, händelserik och fylld med en så positiv stämning. Alla samtal, möten, berättelser, åsikter, idéer, besök, frågor, svar, debatter, kampanjande, mm har betytt, och betyder, väldigt mycket för mig och är något som jag värdesätter väldigt mycket. Jag är fortfarande tacksam och stolt över att ha fått kandidera till riksdagen för FP i Göteborg i årets val. Och jag är fortfarande rörd och ödmjukt tacksam för varje person som valde att kryssa mig på valsedeln. Tack!

I november arrangerade Utbildningsnätverket ett panelsamtal och frågestund på temat Varför är det viktigt med matematik? Det blev ett oerhört intressant panelsamtal där tre duktiga, engagerade och mycket kunniga lärare i matematik/naturvetenskap och fysik vid Nya Lundenskolan, lärare i spetsutbildning för matematik vid Hvitfeldtska Gymnasiet och bitr. föreståndare för Nationellt Centrum för Matematikutbildning samtalade om viktiga frågor om matematik, matematikutbildning, mm. Jag är väldigt glad för att detta panelsamtal kunde äga rum.

I november höll också FP i Göteborg nomineringsmöte där det fastställdes förslag på bl.a. ordinarie och ersättare i Göteborgs samtliga stadsdelsnämnder. Kommunfullmäktige fattade i början av december beslut om förslagen. Det är för mig en stor ära att för denna mandatperiod få representera (FP) som ordinarie ledamot i stadsdelsnämnden Centrum. Jag är djupt tacksam för förtroendet och jag kommer att göra mitt allra bästa för att förvalta detta väl.

Idag är det den sista dagen på 2010.
Jag önskar er alla ett mycket Gott Nytt År 2011!

måndag 20 december 2010

Stort steg framåt för att Barnkonventionen blir svensk lag!

En av de frågor som Folkpartiet drivit sedan ett bra tag tillbaka är den om att införliva FN:s Barnkonvention i svensk lagstiftning. Frågan står bl.a. med som punkt nummer 1 i det barnpolitiska programmet ”Se till mig som liten är” som antogs vid landsmötet i november 2009. Den var också en av de punkter som ingår i det valmanifest FP gick till val på i september. Även där står den som punkt nummer 1 under ”Barn”.

Frågan är viktig. Barn är barn och ska också ha möjlighet till att få vara just barn. Barn ska kunna känna sig trygga, kunna leka och lära sig och kunna känna tillit i att vuxna omkring värnar om barnet och barnets bästa. Och det är vuxna som ska stå upp för barnen och värna om deras trygghet och rättigheter. Barn varken kan eller ska göra detta själva.

Det är alldeles för många barn i Sverige som inte har en trygg och säker tillvaro och uppväxt. En del barn lever under missförhållanden och antingen bevittnar eller utsätts för både psykisk och fysisk misshandel och övergrepp. Detta är fruktansvärt och absolut inte acceptabelt. Barndomen är en oerhört viktig och också känslig tid. Upplevelser påverkar. Och minnen följer med en person genom livet. Det måste värnas om barns rättigheter.

Jag är därför väldigt, väldigt glad över att det i riksdagen i början av december röstades igenom ett beslut om en strategi om att stärka barns rättigheter. Alliansregerings strategi innehåller uppföljningsbara mål på nio områden. Enormt glädjande är att punkt nummer 1 i strategin är att ”alla lagar som rör barn ska utformas så att de stämmer överens med barnkonventionen”.

Barn ska kunna känna sig trygga. Och det måste värnas om barns rättigheter. Och nu har det äntligen tagits ett stort steg i rätt riktning för att införliva barnkonventionen i svensk lagstiftning! Bra! Äntligen!

Motioner i riksdagen: 2010/2011:S02082009/2010:So523, 2009/2010:So395 och 2008/09: So532

Läs gärna andra bloggar i ämnet: Barbro Westerholm och FP Halmstad.

Rekommenderar varmt att läsa debattartikel av Barbro Westerholm och Maria Lundqvist-Brömster i ämnet publicerad i Hallandsposten.

lördag 18 december 2010

GT Debatt: Flyktingar måste få rätt till vård!

Idag har GT Ledarsida publicerat min debattartikel där jag skriver om att papperslösa och flyktingar måste få rätt till vård. Länk till artikeln hittar du här.

Ämnet kring papperslösas och gömda flyktingars rätt till vård har, speciellt under det senaste året, diskuterats flitigt och intensivt. Ämnet är viktigt. Det finns otaliga argument, både för och emot, men för mig handlar det i grunden om medmänsklighet och om mänskliga rättigheter.

Jag är oerhört glad för att det i nuläget pågår en statlig utredning för att se över lagstiftningen på området. Och jag hoppas intensivt på att utredningen kommer att leda fram till ett mycket välgenomtänkt kommande lagförslag för att stärka och drastiskt förbättra lagstiftningen på området.

Förbättrad lagstiftning behövs!

Media nyligen i ämnet: GT, GP och Dagens Medicin.

Tidigare blogginlägg i ämnet: 28 november, 19 oktober, 18 augusti, 11 augusti och 30 juli.

fredag 17 december 2010

Torkild Strandberg (FP) gästade expen...

Artikel publicerad i GöteborgsLiberalen nr 5-6, 2010:

Torkild Strandberg & Cecilia Wigström.
Nyligen gästades FP i Göteborg av Torkild Strandberg, kommunstyrelsens ordförande i Landskrona och riksdagsledamot för Skåne läns Västra valkrets.

Minns i november den ljuva september....

Torsdagen 11 november gästades FP i Göteborg av Torkild Strandberg, kommunalråd för FP i Landskrona och riksdagsledamot för Skåne läns Västra valkrets, som med rätta kan sjunga texten tillsammans med övriga folkpartister i Landskrona. FP i Landskrona fick nämligen 30,6 % i årets val.

Expeditionen var välbesökt av ett stort antal medlemmar som med stort intresse fick höra Torkild berätta om framgångar i Landskrona där FP starkt har gått framåt. Det var ett nöje att få höra Torkild berätta om hur de hade gått tillväga.

Vi i vår tur ställde en massa frågor och det resulterade i åtskilliga tips och goda idéer. Vi fick t.ex. höra om hur de sedan några år tillbaka har skickat ut brev med frågeformulär till invånare i Landskrona där de fick tycka till i olika frågor. Och Torkild och FP har under denna tid fått massor av svar på sina brev med frågor.

Torkild lyfte fram vikten av att bekräfta väljaren, att fråga väljare om deras åsikter och vad de tycker är viktiga frågor och att även ge återkoppling i någon form. Konkreta budskap, kreativitet och nytänk i kampanjande fördes också fram som väldigt betydelsefull. Ledord är att vara tydliga, personliga och lokala.

Torkild i sin ödmjukhet sa vid besöket hos oss: Att detta passar oss i Landskrona och kanske gör det inte det i Göteborg. Men det vet man inte förrän till nästa valår. För naturligtvis fick man en och annan tanke om vad man kan utveckla och det kändes väldigt positivt.

Stort tack, Torkild, för ett mycket uppskattat besök!

Ulla Palmgren
Kristina Palmgren

lördag 11 december 2010

Folkpartiet + Matematik = Sant!

Artikel publicerad i GöteborgsLiberalen nr 5-6, 2010:

Kunskap är makt. Utbildning ger möjligheter. Och en bra utbildning ger varje person möjligheter i sitt liv och med sin framtid. Ett av skolutbildningens kärnämnen är matematik. Vad är det för speciella kunskaper och förmågor eleverna lär sig genom matematik? Varför är det viktigt med matematik?

För att lyfta upp dessa frågor arrangerade Utbildningsnätverket för FP i Göteborg ett panelsamtal och frågestund tisdagen den 30 november. Medverkande vid panelsamtalet var: Erik Björk, lärare i Ma/No (matematik/naturvetenskap) och Fysik vid Nya Lundenskolan samt bitr. ombudsman för Lärarnas Riksförbund Göteborg, Ola Helenius, bitr. föreståndare för Nationellt Centrum för Matematikutbildning (NCM) vid Göteborgs Universitet samt expert vid Skolinspektionens två granskningar av matematikundervisning, och Henrik Petersson, lektor och lärare i spetsutbildning i matematik vid Hvitfeldtska Gymnasiet.

Sedan HT 2010 erbjuder Hvitfeldtska Gymnasiet, som första skola i Göteborg, spetsutbildning i matematik. Henrik Petersson berättade att de har 30 platser och att det är ett högt antal sökande till att få gå denna utbildning. Han lyfte också fram hur viktigt det är att fånga upp och förse elever med utmaningar så att de fortsätter sin utveckling. Det nämndes också vikten av att tidigt fånga upp intresset för matematik och att även duktiga elever får en utmaning för att förhindra att de blir uttråkade och tappar lusten för att lära sig.

Flertalet olika ämnen togs upp och frågorna var många. Ola Helenius förde fram betydelsen av att de minst motiverade behöver höra, tänka och öva på matematiskt resonemang allra mest. Och hur viktigt det är med att förstå innebörden i talet framför sig för att kunna använda sig av det i problemlösning i andra sammanhang. Erik Björk tillade att det inte är bra med för mycket avancerad problemlösning i alltför unga åldrar. Det är många gånger för svårt med problemlösning och det är risk för att detta påverkar elevens motivation och självkänsla negativt när han eller hon inte kan. Ren räknelära är själva grunden och det är viktigt att lära sig detta först.

Henrik Petersson påpekade att det borde vara högre studietakt på Matematik A i den vanliga undervisningen. Att enbart ha en lektion i veckan främjar inte motivation hos elever. Det gör också att både lärare och elever hinner glömma mellan lektionerna och en stor del av lektionen går åt till repetition av vad som gicks igenom förra gången. Erik Björk förde fram att lärare får ägna alltför stor tid till annat än att vara lärare i matematik, t.ex. med administration. Lärare borde få ägna mer av sin tid till att verkligen få undervisa. Att antingen ha betyg eller skriftliga omdömen lyftes också fram och att ett betyg säger väldigt mycket om hur en elev ligger till.

Matematik är också det ämne som mest används som utfyllnad för att fylla ut en tjänst, tyvärr. Detta leder lätt till många obehöriga lärare som inte har fördjupade kunskaper om ämnet och att eleverna inte får en bra undervisning i matematik. Matematik är svårt att lära, men lätt att undervisa. Det är lätt att visa hur man räknar ut ett tal men det är svårt att lära ut innebörden och av talet man har framför sig och att lära ut problemlösning.

En sak som fördes fram är att skolan även utgör ett viktigt socialt sammanhang för varje elev. För elever som inte går spetsutbildning i matematik men lär sig snabbare och räknar ut mattekapitlet fort är inte den bästa lösningen att eleven enskilt får plugga vidare i boken eller att gå i en klass med äldre elever. Och det inte ger så mycket att enbart räkna vidare i boken utan att det är väldigt viktigt att också lära sig bredden av matematik.

Det lyftes också fram att flera som är engagerade och gärna vill bli duktiga matematiklärare tyvärr väljer bort detta pga låga lärarlöner. Ett annat problem är att det är för mycket pedagogik och för lite ämneskunskap i lärarutbildningen för åk 4-9. Samtliga konstaterade att kvaliteten på elevers skolresultat har gått ner sedan kommunaliseringen av skolan infördes. Förstatligande av skolan sågs positivt från delar av panelen men att det viktigaste är att undervisningen är likvärdig för elever i hela landet. Ola Helenius berättade att resultat visar att de skolor som fungerar bättre har en engagerad rektor som är i verksamheten, t.ex. att någon gång per år besöka en lektion.

Under panelsamtalet och frågestunden gavs åtskilliga svar på varför det är viktigt med matematik. Att kunna lösa olika problemställningar, analysera och ifrågasätta saker var centrala. Detta är också förmågor som elever kan använda sig av i andra sammanhang och situationer och som eleverna sedan har med sig när de har gått färdigt skolan och ska gå vidare in i framtiden. Matematik är oerhört viktigt!

Kristina Palmgren
Sammankallande, Utbildningsnätverket för (FP) i Göteborg

Erik Björk, Ola Helenius, Henrik Petersson & Kristina Palmgren.

Erik Björk, Ola Helenius & Henrik Petersson.

torsdag 9 december 2010

Björklund styr skolan på rätt kurs: Flumskola, farväl!

Sedan vi fick en alliansregering 2006 har äntligen skola, utbildning och lärande hamnat i fokus. Ministerposterna har av naturliga skäl innehafts och innehas av oerhört duktiga folkpartister. Skola, utbildning och lärande är centrala delar av våra värderingar och politik. Kunskap ger egenmakt. Utbildning ger möjligheter. Och en bra utbildning ger varje person möjligheter i sitt liv och med sin framtid. Barn och ungdomar i den svenska skolan måste få en bra skolgång och en bra utbildning. Den tidigare flumskolan var allt annat än acceptabel.

Tyvärr har den tidigare (S)-dominerade skolpolitiken satt en stor prägel. Och Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har helt rätt i att det tar tid att förändra detta. Stora reformer har genomförts med t.ex. en ny lärarutbildning, ny läroplan, nytt betygsystem och införande av lärarlegitimation. Reformerna kommer att leda till en stark förbättring på skolområdet. Men det kommer att ta tid innan de får genomslag.

I oktober kom Skolinspektionens granskning av matematikundervisning i gymnasieskolan. Rapporten lyfte bl.a. fram att många elever får för lite utmaningar i matematik, många elever får inte den undervisning de har rätt till, flertalet lärare har inte tillräckliga kunskaper om läroplanen och att det är skillnader mellan resultat på prov och i slutbetyg.

I tisdags presenterades PISA 2009 som i denna undersökning fokuserat på läsförståelse hos 15-åringar. Sverige ligger på en genomsnittsnivå för läsförståelse och för matematik. För naturvetenskap hamnar svenska elever under genomsnittet. Undersökningen visar också att resultatet för Sverige är sämre i denna undersökning än jämfört med tidigare.

Varken det som lyfts fram i Skolinspektionens granskning eller resultatet av PISA 2009 är bra. Däremot är det ovärderligt att det just lyfts fram. Skola, utbildning och lärande är verkligen i fokus. Och sedan valet september 2006 genomförs det också både förändringar och förbättringar inom just skola och utbildningsområdena. Men, som sagt, det tar tid. Jan Björklunds liknelse vid att det är som att vända en atlantångare ger en väldigt bra och realistisk beskrivning av detta. Det kommer att ta tid, men atlantångaren är definitivt på väg mot rätt kurs. Välkommen kunskapsskola. Flumskola, farväl!

Läs gärna andra bloggar i ämnet: Rasmus Jonlund, Lotta Edholm, Gabrielle Peteri, Helena von Schantz, Lars Björndahl och Martin Edgélius.

Media: GT, GP, DN1, DN2, DN3, SvD och Ny Teknik.

fredag 3 december 2010

Nationell stroke-kampanj räddar liv och lidande!

Varje år drabbas ca 30 000 personer i Sverige av stroke. Det är många som antingen har, är anhörig till eller känner någon som drabbats. Av de som drabbas är 20 % under 65 år. Kostnaderna som är kopplade till stroke är stora. Man räknar med att det kostar ca 12 miljarder per år i vård, behandling och rehab. Och stroke är den somatiska sjukdom som kräver flest antal vårddagar. Lägger man till kostnader för anhöriga som t.ex. inkomstbortfall mm så utökas kostnaderna med ytterligare 3-4 miljarder kronor. Men detta är enbart vård-relaterade kostnader som uppstår hos hälso- och sjukvården, primärvården, kommunen mm. Kostnader i form av lidande för patient och anhöriga är oerhört svåra, om inte omöjliga, att uppskatta. De är i många fall ofantliga och att sätta ett värde på dessa i kronor är i princip just omöjligt.

Förra året kom Nationella riktlinjer för Stroke. Riktlinjerna har absolut underlättat för att föra upp stroke-sjukvård på agendan. Det har sedan länge arbetats med stroke men detta arbete har än mer intensifierats runt om i landet för att förbättra arbetet av och kring vården för just stroke-drabbade patienter. Inom VGR har en stor satsning gjorts, ”Hjärnvägen”, för att korta tid från insjuknande till fastställd diagnos och åtgärd och behandling. Bara genom att en stor del av utredning redan kan göras under ambulansfärd till sjukhus har lett till att patienten körs direkt till röntgen i stället för via akutintag, vilket innebär en tidsbesparing på ca 30-40 minuter. Och tiden i dessa fall är av vital betydelse. Varje sekund innebär en försämring för patienten. Varje sekund innebär att hjärnceller dör pga syrebrist. Varje insparad sekund innebär att patienten snabbare kan få rätt behandling, ha större chans att överleva, få färre efterföljande komplikationer och en större möjlighet att återhämta sig och få ett välfungerande liv igen.

Tid är en stor nyckelfaktor. Likaså är att både känna igen symptom vid stroke och att då också söka vård. För tre veckor sedan fattade Sveriges Kommuner och Landsting beslut om en nationell kampanj (äntligen) för att både informera om symptom vid stroke och att uppmärksamma om hur viktigt det är att söka vård när symptomen uppstår. För ett stort problem är att många inte söker vård när de märker av symptomen.

Kampanjen planeras att starta i vår. Enkelt och kortfattat: AKUT! A för Ansikte. Är ansiktsmusklerna helt plötsligt svaga? Hänger ena mungipan? K för Kroppsdel. Kan personen helt plötsligt inte röra sin ena arm? U för Uttal. Får personen helt plötsligt svårt att tala och formulera ord? T för Tid. Tiden är vital. Vård ska sökas så snabbt som möjligt.

Jag är oerhört glad för att det görs en nationell kampanj för att både informera om symptomen och för att uppmärksamma både den drabbade och anhöriga att det är oerhört viktigt att just uppsöka vård så snart som möjligt. Och jag är helt övertygad om att kampanjen kommer att ge enorma positiva effekter. Framför allt i minskat lidande för patienter och anhöriga. Och detta är ovärderligt!

Media: DN, SvD, SVTSkånskan, Norran, GP och Vetenskap och Hälsa.

Mer: VGRSahlgrenska Universitetssjukhuset och Sjukvårdsrådgivningen 1177.

söndag 28 november 2010

Rätten till hälsa - en mänsklig rättighet även för papperslösa.

Frågan om papperslösas rätt till vård uppmärksammas återigen genom att det i fredags hölls den första nationella konferensen om rätten till hälsa ”Rätt till vård konferensen” vid Karolinska Institutet. Konferensen anordnades av Röda Korset, Rosengrenska Stiftelsen, Sveriges Läkarförbund, Sveriges Barnläkarförbund, Sveriges Tandläkarförbund, Vårdförbundet, Läkare i Världen och 29 andra organisationer. Moderator var Bengt Westerberg, ordförande för Röda Korset, och även tidigare partiledare för (FP).

Konferensen handlade just om rätt till vård för papperslösa. Mer specifikt handlade den om att rätt till hälsa är en av de rättigheter som ingår i FN:s deklaration av mänskliga rättigheter.

Ämnet om vård för papperslösa har diskuterats flitigt av och till under den senare tiden. Media har uppmärksammat ämnet, flertalet debattartiklar har publicerats och rätt till vård för papperslösa är ett återkommande ämne i bloggosfären. För mig är detta inte en fråga om OM papperslösa ska ha rätt till vård (utöver som den nuvarande lagstiftningen anger rätt till akutsjukvård eller vård som inte kan anstå). Jag anser att vård ska ges baserat på en medicinsk bedömning utifrån behov hos patienten. Och detta oavsett vad patienten har för juridisk status.

I nuläget pågår en statlig utredning för att se hur lagen för vård för papperslösa och asylsökande ska förändras. Utredningen planeras vara klar i maj nästa år. Och jag hoppas intensivt att utredningen kommer att leda till att det blir tydliga lagförbättringar på området. För det behövs. Sverige tillsammans med Österrike hamnar i botten av rankning över länder som är bäst på att ge vård till papperslösa. Och Sverige borde absolut inte hamna på en bottenplacering, tvärtom!

Argumenten för rätten till vård för papperslösa är åtskilliga. Har tidigare bloggat om några av dem här, här, här och här. Något som jag tycker är oerhört viktigt att lyfta fram är att vård och hälso- och sjukvårdspolitik är en sak, migrationspolitik är något helt annat. Hälso- och sjukvårdspersonal ska inte agera polis eller migrationsmyndighet. Det är varken lämpligt, människovärdigt eller i enlighet med gällande lagstiftning på området, som t.ex. hälso- och sjukvårdslagen, Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS), mm. Vid fredagens konferens togs detta även upp på ett mycket klargörande sätt av bl.a. Thomas Flodin, ordförande för Sveriges Läkarförbunds Etik- och ansvarsråd.

Enligt FN:S deklaration av mänskliga rättigheter så har alla rätt till hälsa, utan att bli diskriminerade. Juridisk status bör inte avgöra om en person ska få vård eller inte. Det är inte människovärdigt. Min förhoppning är att den pågående statliga utredningen kommer leda fram till en klar förbättring av lagstiftningen på området. För det behövs!

Media: AftonbladetDagens Medicin, Dagens Sjuksköterska, Vårdfokus och Webfinanser.
Bloggar: Peter Soilander, Annika Tännström, Why I Act och Christer Jonsson.

Mer: Sveriges Läkarförbund, Röda Korset 1, Röda Korset 2 och Vårdförbundet.

onsdag 24 november 2010

Att tala är silver men yttrandefrihet är guld.

Nästa vecka är det dags för årets Medicinska Riksstämma som detta år hålls här i Göteborg. Temat för i år är ”En jämlik vård” och ett särskilt fokus kommer därför att ligga på målet om att förbättra hälsan hos hela befolkningen, oavsett ålder, kön, etniskt ursprung eller socio-ekonomisk status. Bra. Som patient ska man kunna lita till att man får en likvärdig vård. Och att vården man får som patient är liknande oavsett var i Sverige man bor eller var man uppsöker en vårdgivare. Och att detta gäller oavsett kön, könsidentitet, ålder, etniskt ursprung eller socio-ekonomisk status. För det finns i vissa avseenden skillnader i den vård som ges. Ett exempel är skillnaden av läkemedelsförskrivning av nya och dyra läkemedel till patienter med t.ex. MS och reumatiska diagnoser. Jag skrev om detta ganska nyligen i ett blogginlägg här. Temat på årets Läkarstämma kommer förhoppningsvis att utgöra ett positivt bidrag till arbetet med att få en mer jämlik vård i Sverige.

Ett annat positivt bidrag vid årets Läkarstämma är det att Sjukhusläkarföreningen kommer att dela ut pris till årets visslare. Priset har getts ut sedan 2008 och det går till en person som ”stått upp för demokrati och yttrandefrihet i vården till gagn för patienter och läkare”. Alltför många av de personer som när de upptäcker oegentligheter på sin arbetsplats och som använder sig av just sin yttrandefrihet och meddelarfrihet för att berätta om dem drabbas av repressalier. Repressalier i form av tillrättavisning, utfrysning, omplacering och även avsked tillhör tyvärr inte ovanligheten. Meddelarfrihet, efterforsknings- och repressalieförbud verkar i alltför många fall vara som helt bortblåst. Detta är absolut inte bra. Har tidigare bloggat om ämnet bla här, här och här.

Liknande form av repressalier drabbar också alltför många av de personer som vågar framföra kritik på sin arbetsplats. I en debattartikel nyligen publicerad i GP redovisar två forskare vid Göteborgs Universitet att det är många anställda som inte vågar framföra kritik högt på sin arbetsplats. Studien visar också att alltför många av dem som faktiskt vågar föra fram kritik om missförhållanden eller brister på sin arbetsplats riskerar att utsättas av verbala trakasserier från chefer, få en sämre löneutveckling, få sämre arbetsuppgifter eller helt enkelt tvingas lämna sin anställning. Det är också oroväckande att andelen som inte vågar framföra kritik om missförhållanden och brister på sin arbetsplats verkar öka.

Man brukar säga att tala är silver men tiga är guld. Men i detta fall så tycker jag att tala är guld värt. Möjligheten till att få använda sin yttrandefrihet och meddelarfrihet ska värdesättas, värnas om och framför allt också respekteras!

fredag 19 november 2010

Helene Odenjung som förste vice ordförande - Jaaaaa! :)

Idag sammanträdde Folkpartiet Liberalernas partiråd i Riksdagens andrakammarsal. En av de stora händelserna som majoriteten av folkpartister runt om i landet, däribland jag, väntat med spänning på var dagens val av förste och andre vice partiordförande för FP.

Valberedningen har sedan tidigare föreslagit Helene Odenjung, kommunalråd i Göteborg, som förste vice ordförande och Erik Ullenhag, Integrationsminister och biträdande arbetsmarknadsminister, som andre vice ordförande.

Och för en liten stund sedan blev det nu äntligen klart! Helene Odenjung är vald till förste vice ordförande för FP och Erik Ullenhag till andre vice ordförande. Ett stort JAA! :) Och ett stort jättegrattis till er båda!

Helene Odenjung och Erik Ullenhag är perfekta val för posterna. Jag är helt övertygad om att de båda kommer att göra ett utmärkt jobb. Och som folkpartist bosatt i Göteborg så är jag naturligtvis speciellt glad över att det är just Helene Odenjung som är vår nya första vice ordförande för FP. Och det är för att Helene är ett perfekt val som förste vice ordförande och för att hon dessutom också är kommunalråd för FP i Göteborg där hon gör ett utmärkt arbete med att driva våra frågor och föra fram och ut vår socialliberala / FP-liberala politik och ideologi.

Stort grattis till er båda!

Läs gärna andra bloggar i ämnet: Nina Larsson, Adam CwejmanKenth LövgrenMarianne Åhman och GöteborgsLiberalen.
Media: HD, SR, MyNewsDesk,

måndag 1 november 2010

Nationella kvalitetsregistren - En guldgruva för hälso- och sjukvården.

I fredags överlämnade SBU till Socialminister Göran Hägglund (KD) och SKL en översyn av de nationella kvalitetsregistren tillsammans med förslag till gemensam satsning för åren 2011-2015. Översynen har titeln ”Guldgruvan i hälso- och sjukvården”. En titel som är väldigt passande.

Det finns 71 olika nationella kvalitetsregister i Sverige som täcker ”allt” från andningsorgan, barn och ungdom och infektion till nervsystemet, psykiatri och öron-, näs- och hals. Registren är bl.a. till för att vara ett slags heltäckande fakta- och kunskapsregister som ska vara ett aktivt redskap för användare inom hälso- och sjukvården för förbättring, kvalitetsutveckling, uppföljning och forskning.

Precis som titeln på översynen som presenterades i fredags så är de nationella kvalitetsregistren en guldgruva. I registren finns uppgifter om åtgärder och behandlingar, hur många vårddagar en patient har haft för en viss åtgärd, sjukdomstillstånd mm. Det finns också uppgifter om patienter som svarar positivt på en viss behandling och åtgärd och om patienter som svarar negativt eller ingen skillnad alls på en viss behandling. I registren finns också uppgifter på ovanliga sjukdomstillstånd och diagnoser, om hur effekter är för läkemedel och om eventuella biverkningar från läkemedel som förskrivs, mm.

De nationella kvalitetsregistren är en guldgruva. De utgör ett oerhört viktigt inslag i en kontinuerlig utveckling och vidareutveckling av hälso- och sjukvården. Likaså när det gäller patientsäkerhet, läkemedel, förbättring och forskning. Kvalitetsaspekten i detta är stor.

Fast allt detta är ju förutsatt att kvalitetsregistren både används och att uppgifter rapporteras in till de olika registren. Och att det är smidigt att registrera uppgifterna. Dagens IT-stöd borde klara av att utgöra ett stöd i hantering kring registrering av uppgifterna bl.a. när det gäller att underlätta för användare att inte behöva dubbelregistrera uppgifter.

Möjligheterna med de nationella kvalitetsregistren (och även de kvalitetsregister som finansieras på annat sätt samt olika lokala, regionala eller nordiska register) är enorma. En aspekt som registren främjar är den om jämlik vård. Vården är inte i alla avseenden lika eller liknande över hela landet och anledningarna till detta är många. En del är positiva och en del tillhör motsatsen. Olikheter är väldigt tydliga när det gäller behandling med nya och dyra läkemedel. Inom en del landsting så förskrivs nya, dyra läkemedel till patienter med t.ex. MS och reumatiska diagnoser och läkemedelsförskrivningen räknas där som en besparing i både lidande hos patienten och i att patienten i många fall och under längre tid kan leva ett mer aktivt liv och kunna arbeta.

I andra landsting räknas nya, dyra läkemedel mer som enbart en kostnad, vilket i många fall innebär ett restriktivt förhållningssätt till förskrivning av aktuella nya, dyra läkemedel. I en del fall kopplas också kostnaden för de nya, dyra läkemedlen till den lokala budgeten, vilket försvårar i att eventuellt förskriva ett läkemedel baserat på medicinsk bedömning. De nationella kvalitetsregistren kan bl.a. i dessa fall underlätta och utgöra ett stöd till en mer jämlik vård, oberoende av i vilket landsting/region som en patient är folkbokförd.

Jag är väldigt glad för att denna översyn har gjorts på uppdrag av alliansregeringen. Och jag hoppas på att översynen av de nationella kvalitetsregistren kommer att leda till förbättringar, kvalitetsutveckling, uppföljning och forskning inom hälso- och sjukvården. Och att registrena används och uppgifter rapporteras in. Kvalitetsregistren är absolut en guldgruva inom hälso- och sjukvården.

Läs gärna andra bloggar i ämnet: Hans Åberg, OmVård, Inger FredrikssonLars-ErickLennart Bladh och Emergent Meccano/it i vården.

Media: GP, DN1, DN2, Sjukhusläkartidningen1, Sjukhusläkartidningen 2.

Tidigare debattartikel om nya, dyra läkemedel.

måndag 25 oktober 2010

Gruppinledning - 1, 2, 3...

I lördagens GP kan man läsa om ett brev som en elev skriver till Sveriges kommuner. Brevet handlar om gruppindelning under lektionstid.

Mer specifikt handlar brevet om att det inte borde vara eleverna som delar in sig själva inför grupparbeten. Indelningen borde i stället göras av läraren, ledaren, i klassrummet.

Man kanske kan tycka att gruppindelning inte är en så stor sak. Och att eleverna själva kan bestämma vem som ska ingå i vilken grupp vid grupparbeten. Det spelar väl ingen roll?

Jag tycker att det spelar roll. Jag tycker inte att det bör vara eleverna själva som ska bestämma vem eller vilka som ska vara med i en viss grupp inför grupparbeten. Jag tycker att detta absolut borde göras av läraren.

Det finns många anledningar till varför läraren, ledaren, bör vara den som delar in eleverna i respektive grupp. Många av dem handlar om att förebygga och förhindra utanförskap, utfrysning och mobbning. Och att vuxna allt för många gånger väljer att titta åt ett annat håll när detta pågår. Minnen från skoltiden kan följa med en person under väldigt, väldigt lång tid efteråt.

Utöver dessa anledningar så anser jag att ett ytterligare starkt skäl till att eleverna själva inte ska dela in sig i grupper är att det är just detta som är en del av arbetslivet. Dvs det är oftast inte en själv som väljer med vilka andra man ska arbeta med.

Att eleverna själva inte delar in sig grupper inför grupparbeten är också något som bidrar till ökad förståelse för andra personer. Det ger också en möjlighet till att få öva sig på att kommunicera med och hitta vägar att samarbeta med olika personer. Något som i sin tur är en förberedelse inför den dagen eleven går ut i arbetslivet. Som anställd väljer en person oftast inte själv vilka andra personer som kommer vara ens medarbetare. Som anställd väljer man heller inte i de flesta fall vilka andra man ska arbeta med i en projektgrupp eller liknande.

Då är det ganska bra att från sin skoltid ha med sig erfarenhet av att ha arbetat tillsammans med olika personer. Och att ha med sig erfarenhet från att ha hittat olika vägar och lösningar för att få en fungerande kommunikation och bra samarbete med övriga gruppdeltagare.

För övrigt tycker jag också att grupparbete i all ära, men det är också oerhört viktigt med lärarledda lektioner.

Media: GP1 och GP2.

tisdag 19 oktober 2010

Vård för papperslösa - Lagstiftning äntligen på väg?

Ämnet kring vård för papperslösa har diskuterats flitigt och länge. Men nu verkar det som att frågan äntligen är på väg att lösas. Det var verkligen glädjande att i lördagens intervju i ekot med Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) höra att det verkar som att en lösning kring vård för papperslösa är på väg att landa. Och det är inte en dag för tidigt!

Argumenten för vård för papperslösa är många. Har skrivit om en del av dessa i mer utförliga resonemang i blogginlägg från juli, augusti och augusti i år. Redan idag har personer rätt till akutsjukvård (”omedelbar vård”). Jag anser också att även om behov av vård inte bedöms som akut, så ska en person som är i behov av vård inte nekas detta. Det är inte humant. Sverige hamnar också tillsammans med Österrike i botten i rankning över länder som är bäst på att ge vård till papperslösa. Detta är absolut inte bra.

Alla sjukdomstillstånd uppstår heller inte som ett akut och oförväntat plötsligt insjuknande eller som en oförutsedd olycksskada eller liknande. De flesta sjukdomar har en tidsperiod innan akutsjukvård blir aktuell. Och går det att behandla, bota eller förebygga ett sjukdomsförlopp från att leda till ett akutstadium så är detta bra, både för att undvika onödigt lidande hos den drabbade och för att undvika onödigt höga kostnader inom hälso- och sjukvården. Akutsjukvård är inte direkt billig. Den är också påfrestande för personen som drabbas.

I nuläget är det upp till varje landsting att själv ange riktlinjer för att komplettera den lagstiftning som finns, t.ex. kring hantering och eventuell betalning för vård. Flertalet av våra regioner och landsting har fastställt riktlinjer, men riktlinjerna ser väldigt olika ut både inom och mellan olika landsting. Detta är inte bra. I en del fall är riktlinjerna också vaga, vilket absolut inte underlättar när de ska tillämpas i praktiken.

Hälso- och sjukvårdspersonal har heller inte som uppgift att agera polis eller migrationsmyndighet. Vi har lagar på hälso- och sjukvårdens område som klart och tydligt anger både vårdpersonalens yrkesuppgifter och patienters rättigheter, bl.a. genom Hälso- och sjukvårdslagen, Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) och Offentlighets- och sekretesslagen. Man ska kunna känna sig trygg som patient.

Det är därför väldigt glädjande att det nu verkar som att frågan kring rätt till vård för papperslösa är på väg att lösas. Äntligen! Det är som sagt inte en dag för tidigt.

Läs gärna andra bloggar i ämnet: Christoffer Fagerberg, Rasmus Jonlund, Niklas Odelberg, Victor Zetterman, Sivert Aronsson och Alliansnytt.

Media: Sveriges Radio (ekot), GP, SvD, DN och Dagens Medicin.

måndag 11 oktober 2010

Mänskliga rättigheter ska respekteras!

Igår uppmärksammades mänskliga rättigheter genom att det igår var världsdagen för dödsstraffets avskaffande. Igår blev också årets fredspristagare, Liu Xiaobo, informerad av sin hustru att han blivit tilldelad årets Nobelpris för en lång och icke-våldsam kamp för mänskliga rättigheter i Kina.

När Liu Xaobo igår fick veta att han tilldelats årets fredspris valde han att tillägna det till alla de studenter som för 17 år sedan demonstrerade på Himmelska Fridens Torg. En händelse som då chockade världen djupt.

Kina är ett av de länder som använder sig av dödsstraff. Uppgifter om exakt antal som döms till detta straff är vaga då de är väldigt restriktiva med att lämna ut uppgifterna. Uppskattningar som gjorts är att det handlar om ca 5 000 (!) utförda dödsstraff i Kina varje år. Efter Kina är det i Iran och därefter Irak som flest utförda dödsstraff äger rum.

Inom bl.a. EU pågår arbete med att försöka påverka länder som har kvar dödsstraff som en del av sitt rättssystem att avskaffa detta. Att årets Nobels Fredspris tilldelas just Liu Xiaobo, som sitter fängslad i Kina, uppmärksammar hur viktigt det är att respektera våra mänskliga rättigheter. Det uppmärksammar också hur viktigt det är med demokrati, yttrandefrihet och även att dödsstraffet avskaffas.

Dödsstraff är en inhuman form av bestraffning som inte hör hemma i en rättsstat. Jag hoppas och önskar att de länder och stater som envist håller kvar vid denna del av sitt rättssystem inser att detta är en djup tragisk, beklaglig och inhuman handling som inte är värdig eller rättfärdig att utföras av en människa mot en annan människa. Dödsstraff hör inte hemma i ett land som respekterar mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati. Mänskliga rättigheter ska respekteras!

Läs gärna andra bloggar i ämnet: Olle Schmidt och Pär Gustafsson.
 
Media: Sveriges Radio, DN1, DN2DN3, DN4SvD1, SvD2SvD3, GP1, GP2, GP3

onsdag 6 oktober 2010

Regeringsförklaringen och vår nya Regering - Äntligen!

Igår var det äntligen dags för Riksdagens öppnande! Genom regeringsförklaringen kungjorde statsminister Fredrik Reinfeldt inriktningen på vad Sveriges politiska arbete och utveckling ska fokusera framöver. Regeringsförklaringen innehåller en mängd olika frågor och områden. Och den är mycket positiv. Hela regeringsförklaringen hittar du här.

Sverige är nu på väg ut ur finanskrisen. Vad fokus då hamnar på för att fortsätta arbetet mot en positiv framtid är i många avseenden avgörande för hur resultatet kommer att bli. Jag är oerhört glad för att det i regeringsförklaringen lyfts fram flertalet av alla de områden som är oerhört viktiga. Arbete och arbetslinjen, ungdomsarbetslöshet, skola och utbildning, tryggheten i skolan, hur viktig elevhälsan är, forskningens betydelse för välfärden och för konkurrensen i en globaliserad värld samt skattenivån. Den generella skattenivån i Sverige är väldigt hög i jämförelse med många andra länder. Höga skatter främjar inte den ekonomiska utvecklingen i ett land. Tvärtom så har höga skattenivåer en hämmande och stagnerande effekt på utvecklingen.

Jag är också glad för fortsatt fokus på hälso- och sjukvården med bl.a. en patientlag, en nationell satsning för att öka patientsäkerheten, ökad valfrihet inom barn- och äldreomsorg och inom hälso- och sjukvården, ökad kvalitet inom äldreomsorgen. Vad som gläder mig allra mest är att den pågående psykiatrisatsningen permanentas. Folkpartiet har sedan länge varit pådrivande i att just lyfta upp och satsa på psykiatrin. Under förra mandatperioden gjordes flertalet stora satsningar i området, både ekonomiska och kvalitetsmässiga. Att den pågående psykiatrisatsningen nu permanentas har en enorm stor betydelse för fortsatta förbättringar inom områdena psykiatri och psykisk ohälsa. Jag är väldigt glad för detta.

Igår presenterades också äntligen vår nya Regering! Och det har skett en del förändringar när del gäller ministerposter och ansvarsområden. Jag är väldigt glad för att högskole- och forskningsfrågorna fick ett enormt lyft under den förra mandatperioden tack vare ministerposten på detta område. Åtgärderna och reformerna som gjorts är otroligt betydelsefulla. Och i en del avseenden historiska som t.ex. genom forskningspropositionen, avskaffandet av kårobligatoriet och autonomiutredningen. Tack vare det exemplariskt bra arbete som både Lars Leijonborg och Tobias Krantz har gjort ligger det nu en väldigt stabil grund för fortsatt positiv utveckling för svensk högskola, universitet och forskning. En utveckling som är nödvändig för att kunna möta utmaningar och konkurrens i vår globaliserade värld och för att säkerställa vår välfärd i framtiden. Högskole- och forskningsfrågorna ligger nu under Utbildningsminister Jan Björklunds ansvar och jag är helt övertygad om att han kommer att göra ett utomordentligt bra fortsatt arbete med dessa frågor.

Sammansättningen av vår nya regering tycker jag är väldigt väl genomtänkt. Är speciellt glad och stolt över våra folkpartister Birgitta Ohlsson som EU-minister, Nyamko Sabuni som Jämställdhetsminister och bitr. Utbildningsminister samt Erik Ullenhag som Integrationsminister och bitr. arbetsmarknadsminister. Ett stort och mycket välförtjänt grattis till var och en av er! Ministerposterna och ansvarsområdena är, som sagt, väldigt väl genomtänkta . Att lägga integrationsfrågorna under arbetsmarknadsdepartementet är helt rätt beslut. Nyamko Sabuni har gjort otroligt mycket för förbättringar på detta område. Och jag är helt övertygad om att Erik Ullenhag kommer att göra ett exemplariskt bra arbete med fortsatta förbättringar och lösningar när det gäller svensk integrationspolitik. Framtiden är positiv! Precis som den ska vara.

Läs gärna andra bloggar i ämnet: Rasmus Jonlund (liberal), Eva Flyborg, Olov Lindqvist, Carina Boberg, Cecilia Wikström, Jonas Andersson, Christoffer Fagerberg, Mikael Andersson (C) och Peter Andersson (S).

Media: GP1, GP2, GP3SvD1, SvD2DN1, DN2, DN3, AB1, AB2,

lördag 2 oktober 2010

Meddelarfriheten ska värdesättas och respekteras!

Tidigare i veckan sände Uppdrag Granskning ett inslag om mutskandalen i Göteborg. Missade du programmet kan du se det här. Jag tycker att det är bedrövligt att detta har inträffat. Allra helst då detta har inträffat inom skattefinansierad verksamhet. Det är varken acceptabelt eller lagligt att mutor ska ingå som en del av förfarandet för att vinna en viss upphandling eller att få utföra en viss tjänst eller liknande. Det är heller varken acceptabelt eller lagligt att använda skattepengar för att finansiera privata varor och tjänster. Detta är inte okej!

Det som jag reagerar starkast på är att det gång på gång kommer fram uppgifter, vittnesmål och som nu senast i inslaget av Uppdrag Granskning, att meddelarfriheten på något sätt inte respekteras. Och i en del fall verkar den inte finnas med i sammanhanget över huvudtaget. Jag tycker att detta är skrämmande. Vi har yttrandefrihet, åsiktsfrihet och meddelarfrihet. Detta är något vi ska värna om och värdesätta. Det är just detta som utgör några av de grundläggande beståndsdelar som en demokrati bygger på. Vår demokrati.

Ungefär hälften av världens befolkning lever inte i en demokrati. I alltför många länder finns varken demokratiska val, yttrandefrihet eller åsiktsfrihet. I alltför många länder blir det oerhört tragiska konsekvenser för en person om han eller hon uttrycker sin åsikt högt. Böter, fängelse, ”försvinnanden” eller öppet utförda avrättningar tillhör vardagen och tillvaron för alltför många människor runt om på vår jord.

Att då inte respektera och värdesätta just meddelarfriheten här i Sverige är inte okej. Det är inte okej att efterfråga bland personal vem som pratat med media eller vad personen har sagt. Det är heller inte okej att hota, direkt eller indirekt, med repressalier om en anställd har eller kommer att prata med media. Tyvärr så händer det. Repressalier äger rum, antingen tydligt och öppet eller genom att personen som använt sig av meddelarfriheten blir omgiven av tystnad, utfrysning och en mer subtil form av uteslutning och exkludering, vilket oftast leder till att den s.k. jobbiga personen flyttar på sig. En anställd som upptäcker oegentligheter inom verksamheten där personen är anställd och som därutöver även framför detta till sin arbetsgivare är väl, om något, en s.k. ”lojal” medarbetare. Detta borde väl uppskattas och värdesättas?

Varje år delar Sjukhusläkarföreningen ut ett pris till Årets Visslare. Jag tycker att detta är ett berömvärt sätt att stötta och värdesätta alla de personer som upptäcker oegentligheter inom den verksamhet personen arbetar och som har modet och styrkan att också meddela detta till sin arbetsgivare och/eller använda sig av sin meddelarfrihet. Har bloggat om detta bl.a. i juli och i januari tidigare i år.

Jag är därför väldigt glad för att Alliansregeringen genom en proposition som föreslås träda i kraft den 1 januari 2011 just stärker meddelarfriheten genom att de allvarligaste överträdelserna mot bl.a. yttrandefrihet straffsanktioneras. Jag tycker att det är tråkigt att det ska behövas lagstiftas om något som redan borde respekteras. Men jag hoppas att om man bryter mot att respektera bl.a. meddelarfriheten och detta också medför lagliga konsekvenser så kanske det blir ett slut på tråkigheterna. Yttrandefriheten, åsiktsfriheten och meddelarfriheten är något vi ska värna om, värdesätta och framför allt också respektera!

Läs gärna andra bloggar i ämnet: Eva Flyborg, Pär Gustafsson och Anne-Marie Ekström.

Media: GP Ledare, SVT, GP1, GP2, GP3, GT, SVT debatt, GP4GP5. och GP6.

torsdag 23 september 2010

Valrörelsen nu slut - Ja till Framtiden!

Det har gått några dagar sedan valdagen i söndags och valrörelsen är nu över för denna gång. Jag är så otroligt glad för att svenska folket har visat sitt fortsatta stöd för vår Alliansregering. (S)-dominansen är nu bruten. Det fortsatta stödet för Alliansregeringen betyder oerhört mycket. Arbetet med att genomföra förbättringar och med att föra Sverige framåt i en positiv riktning kan fortsätta.

Valrörelsen har varit intensiv och fylld med så positiv stämning. Den har varit allvarlig, viktig, lärorik, givande, utvecklande och framför allt också väldigt, väldigt rolig. Jag är både tacksam och stolt över att ha fått kandidera till riksdagen för FP i Göteborg. Alla möten, samtal, frågor, svar, berättelser, debatter, synpunkter, åsikter, idéer, besök, kampanjande, mm, mm betyder väldigt, väldigt mycket för mig. Jag är också djupt tacksam för allt stöd och all värme i detta. Det uppskattas oerhört mycket. Jag är också ödmjukt tacksam för varje person som valt att kryssa mig på valsedeln. Det värmer otroligt mycket. Och jag är så glad för att i valrörelsen fått tillfälle till att driva de frågor som jag tycker är så oerhört viktiga, dvs psykiatri, psykisk ohälsa och forskning. Stort och varmt tack till var och en av er! :)

Jag hoppas intensivt på att det efter kontrollräkning i Göteborg och i Värmland visar sig vara 9 st. respektive 7 st. fler röster på Folkpartiet i de båda distrikten. Då får Alliansregeringen egen majoritet, vilket absolut kommer att underlätta något enormt i att främja arbetet med fortsatta förbättringar för Sverige. Att det handlar om så få antal röster, 9 st. respektive 7 st., visar om något hur viktigt det är att använda sin rösträtt. Det visar också att varje enskild röst räknas, är betydelsefull och kan vara avgörande för utgången i ett val. Tack alla ni som använt er rösträtt. Tack också till er som valt att rösta på FP och på Alliansen!

Oavsett hur utgången blir när det gäller rösträkning och när det gäller den situation som uppstått med att SD har röstats in i riksdagen så har jag fullt förtroende för vår Alliansregering. Är det någon regering som har styrkan, visheten och kompetensen till att just klara av att fortsätta vara exemplariskt bra ledare med hänsyn till situationen så är det just vår Alliansregering. Jag har alla förhoppningar om att framtiden för Sverige blir ljus, positiv och full med fortsatta förbättringar!


lördag 18 september 2010

Dagen innan valdagen - Folkparti-tåg genom Göteborg och partiledarna i Nordstan!

Nu är det mindre än 24 timmar kvar tills vallokalerna stänger i morgon kl 20:00 den 19 september. Valspurten är inne i sitt slutskede. Valaktiviteterna och valenergin är på topp. Precis som det ska vara. Att ett land går till val är viktigt. Oerhört viktigt. Det är då som våra demokratiska värderingar och allt det vi värnar om blir allvar. Det är då vi avgör vem vi vill ska styra Sverige och det är då vi avgör vem vi vill ska styra Göteborg. Detta är stort. Och värdefullt. Drygt hälften av världens befolkning lever inte i en demokrati. Vi har rösträtt och lever i en demokrati. Detta är ovärderligt. Använd din rösträtt och gå och rösta!

Dagen började med en så givande och rolig tur med Folkparti-tåget genom Göteborg. Tåget var fullsatt och pryddes av ett hav av folkparti-ballonger och affischer. Det härligaste av allt är att vi möttes med så många leenden och så många tummen upp!

Under vår tur med folkparti-tåget gjorde vi bl.a. ett stopp vid Nordstan för att lyssna på Alliansregeringens partiledare. Stämningen var otroligt positiv. Jag tror inte att jag någonsin sett så många personer framför scenen i Nordstan. Det var fullt med folk t.o.m. uppe på andra våningen som ville lyssna och se alliansregeringens partiledare! När partiledarna kom upp på scenen var ljudnivån på applåderna HÖG! Det var mycket bra tal av de fyra partiledarna, Jan Björklund (FP), Fredrik Reinfeldt (M), Maud Olofsson (C) och Göran Hägglund (KD). Och det som alliansens fyra partiledare framförde var klart och tydligt. Vem vill du ska vara den/de som tar ansvar för Sverige? Och hur vill du att Sverige ska se ut i framtiden?


Göran Hägglund, Jan Björklund,
Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt.

Svaren på dessa frågor är oerhört viktiga. Vill du att Sverige ska fortsätta utvecklas i en positiv riktning framåt? Eller vill du se att Sverige faller tillbaka på en politik som visat sig inte fungera i praktiken eller främja utveckling av fler jobb, företag, valfrihet, kortare vårdköer, bättre skola, bättre kvalitet inom barnomsorg och äldreomsorg, ordning på statsfinanserna, en stabil ekonomi, satsningar på elevhälsa och psykisk ohälsa mm, mm. Listan kan göras väldigt, väldigt lång. Och listan på vad vi vill göra handlar om att se och främja varje person och att främja utvecklingen för Sverige.

Samtliga förslag som lyfts fram som vallöften för att fortsätta göra bra och positiva saker för Sverige är finansierat. Vi lovar inte runt och håller tunt. Vi säger inte att vi ska genomföra någon satsning eller åtgärd utan att den är finansierad, väl genomtänkt och utan att veta att den fungerar i praktiken och främjar utvecklingen i Sverige. Vi tar ansvar. Och vi vet vad vi vill göra. Vi har också en plan för att göra det som vi vill åstadkomma. Oppositionen har haft så många tillfällen att ge svar på hur konsekvenserna blir för Sveriges invånare av den politik som oppositionen vill genomföra. Svaren verkar utebli. Och detta tycker jag inte är rätt gentemot väljare. Enbart i Göteborg saknas svar bl.a. på 10 frågor.

Jag vet vad jag väljer. Jag väljer en politik som ser varje person som unik. Jag väljer en politik som tycker att det är viktigt att varje person ska ha möjligheter, valmöjligheter och själv få fatta beslut som är viktiga i sitt liv. Jag väljer en politik som värnar om barnen, skola, utbildning, och om våra äldre. Jag väljer en politik som främjar forskning, företagande, jobb och om vår välfärd. Jag väljer en politik som främjar en positiv utveckling för Sverige. Jag väljer en politik där varje person ses som en tillgång just tack vare att varje person är unik. Och jag väljer en politik som tycker att det är viktigt med att föra talan för de mest utsatta grupperna i vårt samhälle. Därför väljer jag Alliansen och Folkpartiet Liberalerna. Och mitt intryck efter alla samtal, möten, frågor mm under denna valmånad är att majoriteten väljer alliansen och att många väljer Folkpartiet.

Att rösta på vem/vilka man vill ska styra Sverige, Västra Götalandsregionen och Göteborg är stort. Använd din rösträtt. Och använd din rösträtt för att välja en fortsatt positiv utveckling! Jag väljer en omvald Alliansregering. Jag väljer ett maktskifte med alliansstyre i Göteborg. Och jag väljer Alliansen och Folkpartiet Liberalerna!

Lyssna gärna på fler anledningar till varför välja FP: Helene Odenjung, Eva Flyborg, Cecilia Wigström och Rosie Rothstein.

Läs gärna mer om de 10 frågorna som s-styret i Göteborg inte har besvarat: Helene Odenjung, Pär Gustafsson och Sami Korpela.

Media: GT, TV4, Expressen, GP, Sveriges Radio, Sveriges Radio mobil, DN, SvD, SvD mobil,

fredag 17 september 2010

Därför väljer jag Folkpartiet och Alliansen.

Idag är det två dagar kvar till valdagen nu på söndag den 19 september. Att få leva i ett land där vi har demokrati och allmän rösträtt där varje röst har lika värde, där vi har åsiktfrihet och yttrandefrihet är något som jag värdesätter oerhört mycket. Att få välja vem man tycker ska leda vårt land, våra landsting och regioner och våra kommuner är stort. Genom att använda sin rösträtt har varje person möjlighet till att påverka. Och, som sagt, varje röst är lika värd. Detta är stort. Och det har en stor betydelse för Sveriges framtid.

Politik berör. Politik reflekterar och politiker representerar väljarna. Politiken fattar beslut om hur Göteborg, Västra Götalandsregionen och Sverige på riksplan ska se ut, vara och verka. Det är genom politiken som vi fattar beslut om hur vi vill att vårt framtida samhälle ska se ut.

I Folkpartiet Liberalernas värderingar och ideologi hittar jag den värdegrund som både värnar om och skapar möjligheter för varje enskild person men också för vårt samhälle och omvärld.

Varje person är unik, med sin egen personlighet, sin bakgrund och sina egna drömmar om framtiden. Det är varje enskild människa som tillsammans skapar och utgör ett levande samhälle.

Det handlar om frihet, drömmar, valmöjligheter, ansvar och medmänsklighet. Frihet att få vara den personen man är och är född som och till. Frihet att få tycka det man tycker och få lov att ha och uttrycka sina åsikter. Frihet att få leva det liv man vill leva och att få leva med den man vill dela sitt liv med. Frihet att som människa värderas och respekteras som just en människa och en person. Drömmar, att kunna och att våga drömma om hur man önskar att framtiden ska se ut. Att man kan och vågar tro att man också kan uppnå sina drömmar. Valmöjligheter, att varje person får möjlighet att få välja sin väg och sina val och fatta de beslut som påverkar ens liv, både i stort och smått. Och att man får möjlighet till att välja om och få en ny chans och ny möjlighet. Ansvar, att man tar ansvar för sina val och sina beslut och även tar ansvar för hur ens val och beslut påverkar andra. Medmänsklighet, att värna om sina medmänniskor och att värna om dem som inte kan eller orkar föra sin egen talan. Att värna om och ge stöd till dem som är svaga, sjuka, ensamma eller har hamnat i en tung och svår livssituation. Ett medmänskligt samhälle ger möjlighet och stöd till att kunna välja just sina drömmar, sin väg och sina val.

Jag vill att våra liberala värderingar och ideologi fortsätter att vara en klar och tydlig värdegrund för enskilda personer och vårt samhälle att vila på.

Därför väljer jag Folkpartiet Liberalerna. Därför väljer jag en omvald Alliansregering. Och däför väljer jag ett maktskifte i Göteborg med ett Alliansstyre och med ett starkt Folkparti.

Hur vill du att Sveriges framtid ska se ut? Framåt med Folkpartiet och Alliansen? Eller väljer du det andra alternativet? Varje röst har lika värde och är oerhört betydelsefull. Det handlar om Sveriges framtid och hur just du vill att den ska se ut. Använd din rösträtt!