Nästa vecka är det dags för årets Medicinska Riksstämma som detta år hålls här i Göteborg. Temat för i år är ”En jämlik vård” och ett särskilt fokus kommer därför att ligga på målet om att förbättra hälsan hos hela befolkningen, oavsett ålder, kön, etniskt ursprung eller socio-ekonomisk status. Bra. Som patient ska man kunna lita till att man får en likvärdig vård. Och att vården man får som patient är liknande oavsett var i Sverige man bor eller var man uppsöker en vårdgivare. Och att detta gäller oavsett kön, könsidentitet, ålder, etniskt ursprung eller socio-ekonomisk status. För det finns i vissa avseenden skillnader i den vård som ges. Ett exempel är skillnaden av läkemedelsförskrivning av nya och dyra läkemedel till patienter med t.ex. MS och reumatiska diagnoser. Jag skrev om detta ganska nyligen i ett blogginlägg här. Temat på årets Läkarstämma kommer förhoppningsvis att utgöra ett positivt bidrag till arbetet med att få en mer jämlik vård i Sverige.
Ett annat positivt bidrag vid årets Läkarstämma är det att Sjukhusläkarföreningen kommer att dela ut pris till årets visslare. Priset har getts ut sedan 2008 och det går till en person som ”stått upp för demokrati och yttrandefrihet i vården till gagn för patienter och läkare”. Alltför många av de personer som när de upptäcker oegentligheter på sin arbetsplats och som använder sig av just sin yttrandefrihet och meddelarfrihet för att berätta om dem drabbas av repressalier. Repressalier i form av tillrättavisning, utfrysning, omplacering och även avsked tillhör tyvärr inte ovanligheten. Meddelarfrihet, efterforsknings- och repressalieförbud verkar i alltför många fall vara som helt bortblåst. Detta är absolut inte bra. Har tidigare bloggat om ämnet bla här, här och här.
Liknande form av repressalier drabbar också alltför många av de personer som vågar framföra kritik på sin arbetsplats. I en debattartikel nyligen publicerad i GP redovisar två forskare vid Göteborgs Universitet att det är många anställda som inte vågar framföra kritik högt på sin arbetsplats. Studien visar också att alltför många av dem som faktiskt vågar föra fram kritik om missförhållanden eller brister på sin arbetsplats riskerar att utsättas av verbala trakasserier från chefer, få en sämre löneutveckling, få sämre arbetsuppgifter eller helt enkelt tvingas lämna sin anställning. Det är också oroväckande att andelen som inte vågar framföra kritik om missförhållanden och brister på sin arbetsplats verkar öka.
Man brukar säga att tala är silver men tiga är guld. Men i detta fall så tycker jag att tala är guld värt. Möjligheten till att få använda sin yttrandefrihet och meddelarfrihet ska värdesättas, värnas om och framför allt också respekteras!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar