I fredags överlämnade SBU till Socialminister Göran Hägglund (KD) och SKL en översyn av de nationella kvalitetsregistren tillsammans med förslag till gemensam satsning för åren 2011-2015. Översynen har titeln ”Guldgruvan i hälso- och sjukvården”. En titel som är väldigt passande.
Det finns 71 olika nationella kvalitetsregister i Sverige som täcker ”allt” från andningsorgan, barn och ungdom och infektion till nervsystemet, psykiatri och öron-, näs- och hals. Registren är bl.a. till för att vara ett slags heltäckande fakta- och kunskapsregister som ska vara ett aktivt redskap för användare inom hälso- och sjukvården för förbättring, kvalitetsutveckling, uppföljning och forskning.
Precis som titeln på översynen som presenterades i fredags så är de nationella kvalitetsregistren en guldgruva. I registren finns uppgifter om åtgärder och behandlingar, hur många vårddagar en patient har haft för en viss åtgärd, sjukdomstillstånd mm. Det finns också uppgifter om patienter som svarar positivt på en viss behandling och åtgärd och om patienter som svarar negativt eller ingen skillnad alls på en viss behandling. I registren finns också uppgifter på ovanliga sjukdomstillstånd och diagnoser, om hur effekter är för läkemedel och om eventuella biverkningar från läkemedel som förskrivs, mm.
De nationella kvalitetsregistren är en guldgruva. De utgör ett oerhört viktigt inslag i en kontinuerlig utveckling och vidareutveckling av hälso- och sjukvården. Likaså när det gäller patientsäkerhet, läkemedel, förbättring och forskning. Kvalitetsaspekten i detta är stor.
Fast allt detta är ju förutsatt att kvalitetsregistren både används och att uppgifter rapporteras in till de olika registren. Och att det är smidigt att registrera uppgifterna. Dagens IT-stöd borde klara av att utgöra ett stöd i hantering kring registrering av uppgifterna bl.a. när det gäller att underlätta för användare att inte behöva dubbelregistrera uppgifter.
Möjligheterna med de nationella kvalitetsregistren (och även de kvalitetsregister som finansieras på annat sätt samt olika lokala, regionala eller nordiska register) är enorma. En aspekt som registren främjar är den om jämlik vård. Vården är inte i alla avseenden lika eller liknande över hela landet och anledningarna till detta är många. En del är positiva och en del tillhör motsatsen. Olikheter är väldigt tydliga när det gäller behandling med nya och dyra läkemedel. Inom en del landsting så förskrivs nya, dyra läkemedel till patienter med t.ex. MS och reumatiska diagnoser och läkemedelsförskrivningen räknas där som en besparing i både lidande hos patienten och i att patienten i många fall och under längre tid kan leva ett mer aktivt liv och kunna arbeta.
I andra landsting räknas nya, dyra läkemedel mer som enbart en kostnad, vilket i många fall innebär ett restriktivt förhållningssätt till förskrivning av aktuella nya, dyra läkemedel. I en del fall kopplas också kostnaden för de nya, dyra läkemedlen till den lokala budgeten, vilket försvårar i att eventuellt förskriva ett läkemedel baserat på medicinsk bedömning. De nationella kvalitetsregistren kan bl.a. i dessa fall underlätta och utgöra ett stöd till en mer jämlik vård, oberoende av i vilket landsting/region som en patient är folkbokförd.
Jag är väldigt glad för att denna översyn har gjorts på uppdrag av alliansregeringen. Och jag hoppas på att översynen av de nationella kvalitetsregistren kommer att leda till förbättringar, kvalitetsutveckling, uppföljning och forskning inom hälso- och sjukvården. Och att registrena används och uppgifter rapporteras in. Kvalitetsregistren är absolut en guldgruva inom hälso- och sjukvården.
Läs gärna andra bloggar i ämnet: Hans Åberg, OmVård, Inger Fredriksson, Lars-Erick, Lennart Bladh och Emergent Meccano/it i vården.
Media: GP, DN1, DN2, Sjukhusläkartidningen1, Sjukhusläkartidningen 2.
Tidigare debattartikel om nya, dyra läkemedel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar