söndag 28 november 2010

Rätten till hälsa - en mänsklig rättighet även för papperslösa.

Frågan om papperslösas rätt till vård uppmärksammas återigen genom att det i fredags hölls den första nationella konferensen om rätten till hälsa ”Rätt till vård konferensen” vid Karolinska Institutet. Konferensen anordnades av Röda Korset, Rosengrenska Stiftelsen, Sveriges Läkarförbund, Sveriges Barnläkarförbund, Sveriges Tandläkarförbund, Vårdförbundet, Läkare i Världen och 29 andra organisationer. Moderator var Bengt Westerberg, ordförande för Röda Korset, och även tidigare partiledare för (FP).

Konferensen handlade just om rätt till vård för papperslösa. Mer specifikt handlade den om att rätt till hälsa är en av de rättigheter som ingår i FN:s deklaration av mänskliga rättigheter.

Ämnet om vård för papperslösa har diskuterats flitigt av och till under den senare tiden. Media har uppmärksammat ämnet, flertalet debattartiklar har publicerats och rätt till vård för papperslösa är ett återkommande ämne i bloggosfären. För mig är detta inte en fråga om OM papperslösa ska ha rätt till vård (utöver som den nuvarande lagstiftningen anger rätt till akutsjukvård eller vård som inte kan anstå). Jag anser att vård ska ges baserat på en medicinsk bedömning utifrån behov hos patienten. Och detta oavsett vad patienten har för juridisk status.

I nuläget pågår en statlig utredning för att se hur lagen för vård för papperslösa och asylsökande ska förändras. Utredningen planeras vara klar i maj nästa år. Och jag hoppas intensivt att utredningen kommer att leda till att det blir tydliga lagförbättringar på området. För det behövs. Sverige tillsammans med Österrike hamnar i botten av rankning över länder som är bäst på att ge vård till papperslösa. Och Sverige borde absolut inte hamna på en bottenplacering, tvärtom!

Argumenten för rätten till vård för papperslösa är åtskilliga. Har tidigare bloggat om några av dem här, här, här och här. Något som jag tycker är oerhört viktigt att lyfta fram är att vård och hälso- och sjukvårdspolitik är en sak, migrationspolitik är något helt annat. Hälso- och sjukvårdspersonal ska inte agera polis eller migrationsmyndighet. Det är varken lämpligt, människovärdigt eller i enlighet med gällande lagstiftning på området, som t.ex. hälso- och sjukvårdslagen, Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS), mm. Vid fredagens konferens togs detta även upp på ett mycket klargörande sätt av bl.a. Thomas Flodin, ordförande för Sveriges Läkarförbunds Etik- och ansvarsråd.

Enligt FN:S deklaration av mänskliga rättigheter så har alla rätt till hälsa, utan att bli diskriminerade. Juridisk status bör inte avgöra om en person ska få vård eller inte. Det är inte människovärdigt. Min förhoppning är att den pågående statliga utredningen kommer leda fram till en klar förbättring av lagstiftningen på området. För det behövs!

Media: AftonbladetDagens Medicin, Dagens Sjuksköterska, Vårdfokus och Webfinanser.
Bloggar: Peter Soilander, Annika Tännström, Why I Act och Christer Jonsson.

Mer: Sveriges Läkarförbund, Röda Korset 1, Röda Korset 2 och Vårdförbundet.

onsdag 24 november 2010

Att tala är silver men yttrandefrihet är guld.

Nästa vecka är det dags för årets Medicinska Riksstämma som detta år hålls här i Göteborg. Temat för i år är ”En jämlik vård” och ett särskilt fokus kommer därför att ligga på målet om att förbättra hälsan hos hela befolkningen, oavsett ålder, kön, etniskt ursprung eller socio-ekonomisk status. Bra. Som patient ska man kunna lita till att man får en likvärdig vård. Och att vården man får som patient är liknande oavsett var i Sverige man bor eller var man uppsöker en vårdgivare. Och att detta gäller oavsett kön, könsidentitet, ålder, etniskt ursprung eller socio-ekonomisk status. För det finns i vissa avseenden skillnader i den vård som ges. Ett exempel är skillnaden av läkemedelsförskrivning av nya och dyra läkemedel till patienter med t.ex. MS och reumatiska diagnoser. Jag skrev om detta ganska nyligen i ett blogginlägg här. Temat på årets Läkarstämma kommer förhoppningsvis att utgöra ett positivt bidrag till arbetet med att få en mer jämlik vård i Sverige.

Ett annat positivt bidrag vid årets Läkarstämma är det att Sjukhusläkarföreningen kommer att dela ut pris till årets visslare. Priset har getts ut sedan 2008 och det går till en person som ”stått upp för demokrati och yttrandefrihet i vården till gagn för patienter och läkare”. Alltför många av de personer som när de upptäcker oegentligheter på sin arbetsplats och som använder sig av just sin yttrandefrihet och meddelarfrihet för att berätta om dem drabbas av repressalier. Repressalier i form av tillrättavisning, utfrysning, omplacering och även avsked tillhör tyvärr inte ovanligheten. Meddelarfrihet, efterforsknings- och repressalieförbud verkar i alltför många fall vara som helt bortblåst. Detta är absolut inte bra. Har tidigare bloggat om ämnet bla här, här och här.

Liknande form av repressalier drabbar också alltför många av de personer som vågar framföra kritik på sin arbetsplats. I en debattartikel nyligen publicerad i GP redovisar två forskare vid Göteborgs Universitet att det är många anställda som inte vågar framföra kritik högt på sin arbetsplats. Studien visar också att alltför många av dem som faktiskt vågar föra fram kritik om missförhållanden eller brister på sin arbetsplats riskerar att utsättas av verbala trakasserier från chefer, få en sämre löneutveckling, få sämre arbetsuppgifter eller helt enkelt tvingas lämna sin anställning. Det är också oroväckande att andelen som inte vågar framföra kritik om missförhållanden och brister på sin arbetsplats verkar öka.

Man brukar säga att tala är silver men tiga är guld. Men i detta fall så tycker jag att tala är guld värt. Möjligheten till att få använda sin yttrandefrihet och meddelarfrihet ska värdesättas, värnas om och framför allt också respekteras!

fredag 19 november 2010

Helene Odenjung som förste vice ordförande - Jaaaaa! :)

Idag sammanträdde Folkpartiet Liberalernas partiråd i Riksdagens andrakammarsal. En av de stora händelserna som majoriteten av folkpartister runt om i landet, däribland jag, väntat med spänning på var dagens val av förste och andre vice partiordförande för FP.

Valberedningen har sedan tidigare föreslagit Helene Odenjung, kommunalråd i Göteborg, som förste vice ordförande och Erik Ullenhag, Integrationsminister och biträdande arbetsmarknadsminister, som andre vice ordförande.

Och för en liten stund sedan blev det nu äntligen klart! Helene Odenjung är vald till förste vice ordförande för FP och Erik Ullenhag till andre vice ordförande. Ett stort JAA! :) Och ett stort jättegrattis till er båda!

Helene Odenjung och Erik Ullenhag är perfekta val för posterna. Jag är helt övertygad om att de båda kommer att göra ett utmärkt jobb. Och som folkpartist bosatt i Göteborg så är jag naturligtvis speciellt glad över att det är just Helene Odenjung som är vår nya första vice ordförande för FP. Och det är för att Helene är ett perfekt val som förste vice ordförande och för att hon dessutom också är kommunalråd för FP i Göteborg där hon gör ett utmärkt arbete med att driva våra frågor och föra fram och ut vår socialliberala / FP-liberala politik och ideologi.

Stort grattis till er båda!

Läs gärna andra bloggar i ämnet: Nina Larsson, Adam CwejmanKenth LövgrenMarianne Åhman och GöteborgsLiberalen.
Media: HD, SR, MyNewsDesk,

måndag 1 november 2010

Nationella kvalitetsregistren - En guldgruva för hälso- och sjukvården.

I fredags överlämnade SBU till Socialminister Göran Hägglund (KD) och SKL en översyn av de nationella kvalitetsregistren tillsammans med förslag till gemensam satsning för åren 2011-2015. Översynen har titeln ”Guldgruvan i hälso- och sjukvården”. En titel som är väldigt passande.

Det finns 71 olika nationella kvalitetsregister i Sverige som täcker ”allt” från andningsorgan, barn och ungdom och infektion till nervsystemet, psykiatri och öron-, näs- och hals. Registren är bl.a. till för att vara ett slags heltäckande fakta- och kunskapsregister som ska vara ett aktivt redskap för användare inom hälso- och sjukvården för förbättring, kvalitetsutveckling, uppföljning och forskning.

Precis som titeln på översynen som presenterades i fredags så är de nationella kvalitetsregistren en guldgruva. I registren finns uppgifter om åtgärder och behandlingar, hur många vårddagar en patient har haft för en viss åtgärd, sjukdomstillstånd mm. Det finns också uppgifter om patienter som svarar positivt på en viss behandling och åtgärd och om patienter som svarar negativt eller ingen skillnad alls på en viss behandling. I registren finns också uppgifter på ovanliga sjukdomstillstånd och diagnoser, om hur effekter är för läkemedel och om eventuella biverkningar från läkemedel som förskrivs, mm.

De nationella kvalitetsregistren är en guldgruva. De utgör ett oerhört viktigt inslag i en kontinuerlig utveckling och vidareutveckling av hälso- och sjukvården. Likaså när det gäller patientsäkerhet, läkemedel, förbättring och forskning. Kvalitetsaspekten i detta är stor.

Fast allt detta är ju förutsatt att kvalitetsregistren både används och att uppgifter rapporteras in till de olika registren. Och att det är smidigt att registrera uppgifterna. Dagens IT-stöd borde klara av att utgöra ett stöd i hantering kring registrering av uppgifterna bl.a. när det gäller att underlätta för användare att inte behöva dubbelregistrera uppgifter.

Möjligheterna med de nationella kvalitetsregistren (och även de kvalitetsregister som finansieras på annat sätt samt olika lokala, regionala eller nordiska register) är enorma. En aspekt som registren främjar är den om jämlik vård. Vården är inte i alla avseenden lika eller liknande över hela landet och anledningarna till detta är många. En del är positiva och en del tillhör motsatsen. Olikheter är väldigt tydliga när det gäller behandling med nya och dyra läkemedel. Inom en del landsting så förskrivs nya, dyra läkemedel till patienter med t.ex. MS och reumatiska diagnoser och läkemedelsförskrivningen räknas där som en besparing i både lidande hos patienten och i att patienten i många fall och under längre tid kan leva ett mer aktivt liv och kunna arbeta.

I andra landsting räknas nya, dyra läkemedel mer som enbart en kostnad, vilket i många fall innebär ett restriktivt förhållningssätt till förskrivning av aktuella nya, dyra läkemedel. I en del fall kopplas också kostnaden för de nya, dyra läkemedlen till den lokala budgeten, vilket försvårar i att eventuellt förskriva ett läkemedel baserat på medicinsk bedömning. De nationella kvalitetsregistren kan bl.a. i dessa fall underlätta och utgöra ett stöd till en mer jämlik vård, oberoende av i vilket landsting/region som en patient är folkbokförd.

Jag är väldigt glad för att denna översyn har gjorts på uppdrag av alliansregeringen. Och jag hoppas på att översynen av de nationella kvalitetsregistren kommer att leda till förbättringar, kvalitetsutveckling, uppföljning och forskning inom hälso- och sjukvården. Och att registrena används och uppgifter rapporteras in. Kvalitetsregistren är absolut en guldgruva inom hälso- och sjukvården.

Läs gärna andra bloggar i ämnet: Hans Åberg, OmVård, Inger FredrikssonLars-ErickLennart Bladh och Emergent Meccano/it i vården.

Media: GP, DN1, DN2, Sjukhusläkartidningen1, Sjukhusläkartidningen 2.

Tidigare debattartikel om nya, dyra läkemedel.