måndag 25 oktober 2010

Gruppinledning - 1, 2, 3...

I lördagens GP kan man läsa om ett brev som en elev skriver till Sveriges kommuner. Brevet handlar om gruppindelning under lektionstid.

Mer specifikt handlar brevet om att det inte borde vara eleverna som delar in sig själva inför grupparbeten. Indelningen borde i stället göras av läraren, ledaren, i klassrummet.

Man kanske kan tycka att gruppindelning inte är en så stor sak. Och att eleverna själva kan bestämma vem som ska ingå i vilken grupp vid grupparbeten. Det spelar väl ingen roll?

Jag tycker att det spelar roll. Jag tycker inte att det bör vara eleverna själva som ska bestämma vem eller vilka som ska vara med i en viss grupp inför grupparbeten. Jag tycker att detta absolut borde göras av läraren.

Det finns många anledningar till varför läraren, ledaren, bör vara den som delar in eleverna i respektive grupp. Många av dem handlar om att förebygga och förhindra utanförskap, utfrysning och mobbning. Och att vuxna allt för många gånger väljer att titta åt ett annat håll när detta pågår. Minnen från skoltiden kan följa med en person under väldigt, väldigt lång tid efteråt.

Utöver dessa anledningar så anser jag att ett ytterligare starkt skäl till att eleverna själva inte ska dela in sig i grupper är att det är just detta som är en del av arbetslivet. Dvs det är oftast inte en själv som väljer med vilka andra man ska arbeta med.

Att eleverna själva inte delar in sig grupper inför grupparbeten är också något som bidrar till ökad förståelse för andra personer. Det ger också en möjlighet till att få öva sig på att kommunicera med och hitta vägar att samarbeta med olika personer. Något som i sin tur är en förberedelse inför den dagen eleven går ut i arbetslivet. Som anställd väljer en person oftast inte själv vilka andra personer som kommer vara ens medarbetare. Som anställd väljer man heller inte i de flesta fall vilka andra man ska arbeta med i en projektgrupp eller liknande.

Då är det ganska bra att från sin skoltid ha med sig erfarenhet av att ha arbetat tillsammans med olika personer. Och att ha med sig erfarenhet från att ha hittat olika vägar och lösningar för att få en fungerande kommunikation och bra samarbete med övriga gruppdeltagare.

För övrigt tycker jag också att grupparbete i all ära, men det är också oerhört viktigt med lärarledda lektioner.

Media: GP1 och GP2.

tisdag 19 oktober 2010

Vård för papperslösa - Lagstiftning äntligen på väg?

Ämnet kring vård för papperslösa har diskuterats flitigt och länge. Men nu verkar det som att frågan äntligen är på väg att lösas. Det var verkligen glädjande att i lördagens intervju i ekot med Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) höra att det verkar som att en lösning kring vård för papperslösa är på väg att landa. Och det är inte en dag för tidigt!

Argumenten för vård för papperslösa är många. Har skrivit om en del av dessa i mer utförliga resonemang i blogginlägg från juli, augusti och augusti i år. Redan idag har personer rätt till akutsjukvård (”omedelbar vård”). Jag anser också att även om behov av vård inte bedöms som akut, så ska en person som är i behov av vård inte nekas detta. Det är inte humant. Sverige hamnar också tillsammans med Österrike i botten i rankning över länder som är bäst på att ge vård till papperslösa. Detta är absolut inte bra.

Alla sjukdomstillstånd uppstår heller inte som ett akut och oförväntat plötsligt insjuknande eller som en oförutsedd olycksskada eller liknande. De flesta sjukdomar har en tidsperiod innan akutsjukvård blir aktuell. Och går det att behandla, bota eller förebygga ett sjukdomsförlopp från att leda till ett akutstadium så är detta bra, både för att undvika onödigt lidande hos den drabbade och för att undvika onödigt höga kostnader inom hälso- och sjukvården. Akutsjukvård är inte direkt billig. Den är också påfrestande för personen som drabbas.

I nuläget är det upp till varje landsting att själv ange riktlinjer för att komplettera den lagstiftning som finns, t.ex. kring hantering och eventuell betalning för vård. Flertalet av våra regioner och landsting har fastställt riktlinjer, men riktlinjerna ser väldigt olika ut både inom och mellan olika landsting. Detta är inte bra. I en del fall är riktlinjerna också vaga, vilket absolut inte underlättar när de ska tillämpas i praktiken.

Hälso- och sjukvårdspersonal har heller inte som uppgift att agera polis eller migrationsmyndighet. Vi har lagar på hälso- och sjukvårdens område som klart och tydligt anger både vårdpersonalens yrkesuppgifter och patienters rättigheter, bl.a. genom Hälso- och sjukvårdslagen, Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) och Offentlighets- och sekretesslagen. Man ska kunna känna sig trygg som patient.

Det är därför väldigt glädjande att det nu verkar som att frågan kring rätt till vård för papperslösa är på väg att lösas. Äntligen! Det är som sagt inte en dag för tidigt.

Läs gärna andra bloggar i ämnet: Christoffer Fagerberg, Rasmus Jonlund, Niklas Odelberg, Victor Zetterman, Sivert Aronsson och Alliansnytt.

Media: Sveriges Radio (ekot), GP, SvD, DN och Dagens Medicin.

måndag 11 oktober 2010

Mänskliga rättigheter ska respekteras!

Igår uppmärksammades mänskliga rättigheter genom att det igår var världsdagen för dödsstraffets avskaffande. Igår blev också årets fredspristagare, Liu Xiaobo, informerad av sin hustru att han blivit tilldelad årets Nobelpris för en lång och icke-våldsam kamp för mänskliga rättigheter i Kina.

När Liu Xaobo igår fick veta att han tilldelats årets fredspris valde han att tillägna det till alla de studenter som för 17 år sedan demonstrerade på Himmelska Fridens Torg. En händelse som då chockade världen djupt.

Kina är ett av de länder som använder sig av dödsstraff. Uppgifter om exakt antal som döms till detta straff är vaga då de är väldigt restriktiva med att lämna ut uppgifterna. Uppskattningar som gjorts är att det handlar om ca 5 000 (!) utförda dödsstraff i Kina varje år. Efter Kina är det i Iran och därefter Irak som flest utförda dödsstraff äger rum.

Inom bl.a. EU pågår arbete med att försöka påverka länder som har kvar dödsstraff som en del av sitt rättssystem att avskaffa detta. Att årets Nobels Fredspris tilldelas just Liu Xiaobo, som sitter fängslad i Kina, uppmärksammar hur viktigt det är att respektera våra mänskliga rättigheter. Det uppmärksammar också hur viktigt det är med demokrati, yttrandefrihet och även att dödsstraffet avskaffas.

Dödsstraff är en inhuman form av bestraffning som inte hör hemma i en rättsstat. Jag hoppas och önskar att de länder och stater som envist håller kvar vid denna del av sitt rättssystem inser att detta är en djup tragisk, beklaglig och inhuman handling som inte är värdig eller rättfärdig att utföras av en människa mot en annan människa. Dödsstraff hör inte hemma i ett land som respekterar mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati. Mänskliga rättigheter ska respekteras!

Läs gärna andra bloggar i ämnet: Olle Schmidt och Pär Gustafsson.
 
Media: Sveriges Radio, DN1, DN2DN3, DN4SvD1, SvD2SvD3, GP1, GP2, GP3

onsdag 6 oktober 2010

Regeringsförklaringen och vår nya Regering - Äntligen!

Igår var det äntligen dags för Riksdagens öppnande! Genom regeringsförklaringen kungjorde statsminister Fredrik Reinfeldt inriktningen på vad Sveriges politiska arbete och utveckling ska fokusera framöver. Regeringsförklaringen innehåller en mängd olika frågor och områden. Och den är mycket positiv. Hela regeringsförklaringen hittar du här.

Sverige är nu på väg ut ur finanskrisen. Vad fokus då hamnar på för att fortsätta arbetet mot en positiv framtid är i många avseenden avgörande för hur resultatet kommer att bli. Jag är oerhört glad för att det i regeringsförklaringen lyfts fram flertalet av alla de områden som är oerhört viktiga. Arbete och arbetslinjen, ungdomsarbetslöshet, skola och utbildning, tryggheten i skolan, hur viktig elevhälsan är, forskningens betydelse för välfärden och för konkurrensen i en globaliserad värld samt skattenivån. Den generella skattenivån i Sverige är väldigt hög i jämförelse med många andra länder. Höga skatter främjar inte den ekonomiska utvecklingen i ett land. Tvärtom så har höga skattenivåer en hämmande och stagnerande effekt på utvecklingen.

Jag är också glad för fortsatt fokus på hälso- och sjukvården med bl.a. en patientlag, en nationell satsning för att öka patientsäkerheten, ökad valfrihet inom barn- och äldreomsorg och inom hälso- och sjukvården, ökad kvalitet inom äldreomsorgen. Vad som gläder mig allra mest är att den pågående psykiatrisatsningen permanentas. Folkpartiet har sedan länge varit pådrivande i att just lyfta upp och satsa på psykiatrin. Under förra mandatperioden gjordes flertalet stora satsningar i området, både ekonomiska och kvalitetsmässiga. Att den pågående psykiatrisatsningen nu permanentas har en enorm stor betydelse för fortsatta förbättringar inom områdena psykiatri och psykisk ohälsa. Jag är väldigt glad för detta.

Igår presenterades också äntligen vår nya Regering! Och det har skett en del förändringar när del gäller ministerposter och ansvarsområden. Jag är väldigt glad för att högskole- och forskningsfrågorna fick ett enormt lyft under den förra mandatperioden tack vare ministerposten på detta område. Åtgärderna och reformerna som gjorts är otroligt betydelsefulla. Och i en del avseenden historiska som t.ex. genom forskningspropositionen, avskaffandet av kårobligatoriet och autonomiutredningen. Tack vare det exemplariskt bra arbete som både Lars Leijonborg och Tobias Krantz har gjort ligger det nu en väldigt stabil grund för fortsatt positiv utveckling för svensk högskola, universitet och forskning. En utveckling som är nödvändig för att kunna möta utmaningar och konkurrens i vår globaliserade värld och för att säkerställa vår välfärd i framtiden. Högskole- och forskningsfrågorna ligger nu under Utbildningsminister Jan Björklunds ansvar och jag är helt övertygad om att han kommer att göra ett utomordentligt bra fortsatt arbete med dessa frågor.

Sammansättningen av vår nya regering tycker jag är väldigt väl genomtänkt. Är speciellt glad och stolt över våra folkpartister Birgitta Ohlsson som EU-minister, Nyamko Sabuni som Jämställdhetsminister och bitr. Utbildningsminister samt Erik Ullenhag som Integrationsminister och bitr. arbetsmarknadsminister. Ett stort och mycket välförtjänt grattis till var och en av er! Ministerposterna och ansvarsområdena är, som sagt, väldigt väl genomtänkta . Att lägga integrationsfrågorna under arbetsmarknadsdepartementet är helt rätt beslut. Nyamko Sabuni har gjort otroligt mycket för förbättringar på detta område. Och jag är helt övertygad om att Erik Ullenhag kommer att göra ett exemplariskt bra arbete med fortsatta förbättringar och lösningar när det gäller svensk integrationspolitik. Framtiden är positiv! Precis som den ska vara.

Läs gärna andra bloggar i ämnet: Rasmus Jonlund (liberal), Eva Flyborg, Olov Lindqvist, Carina Boberg, Cecilia Wikström, Jonas Andersson, Christoffer Fagerberg, Mikael Andersson (C) och Peter Andersson (S).

Media: GP1, GP2, GP3SvD1, SvD2DN1, DN2, DN3, AB1, AB2,

lördag 2 oktober 2010

Meddelarfriheten ska värdesättas och respekteras!

Tidigare i veckan sände Uppdrag Granskning ett inslag om mutskandalen i Göteborg. Missade du programmet kan du se det här. Jag tycker att det är bedrövligt att detta har inträffat. Allra helst då detta har inträffat inom skattefinansierad verksamhet. Det är varken acceptabelt eller lagligt att mutor ska ingå som en del av förfarandet för att vinna en viss upphandling eller att få utföra en viss tjänst eller liknande. Det är heller varken acceptabelt eller lagligt att använda skattepengar för att finansiera privata varor och tjänster. Detta är inte okej!

Det som jag reagerar starkast på är att det gång på gång kommer fram uppgifter, vittnesmål och som nu senast i inslaget av Uppdrag Granskning, att meddelarfriheten på något sätt inte respekteras. Och i en del fall verkar den inte finnas med i sammanhanget över huvudtaget. Jag tycker att detta är skrämmande. Vi har yttrandefrihet, åsiktsfrihet och meddelarfrihet. Detta är något vi ska värna om och värdesätta. Det är just detta som utgör några av de grundläggande beståndsdelar som en demokrati bygger på. Vår demokrati.

Ungefär hälften av världens befolkning lever inte i en demokrati. I alltför många länder finns varken demokratiska val, yttrandefrihet eller åsiktsfrihet. I alltför många länder blir det oerhört tragiska konsekvenser för en person om han eller hon uttrycker sin åsikt högt. Böter, fängelse, ”försvinnanden” eller öppet utförda avrättningar tillhör vardagen och tillvaron för alltför många människor runt om på vår jord.

Att då inte respektera och värdesätta just meddelarfriheten här i Sverige är inte okej. Det är inte okej att efterfråga bland personal vem som pratat med media eller vad personen har sagt. Det är heller inte okej att hota, direkt eller indirekt, med repressalier om en anställd har eller kommer att prata med media. Tyvärr så händer det. Repressalier äger rum, antingen tydligt och öppet eller genom att personen som använt sig av meddelarfriheten blir omgiven av tystnad, utfrysning och en mer subtil form av uteslutning och exkludering, vilket oftast leder till att den s.k. jobbiga personen flyttar på sig. En anställd som upptäcker oegentligheter inom verksamheten där personen är anställd och som därutöver även framför detta till sin arbetsgivare är väl, om något, en s.k. ”lojal” medarbetare. Detta borde väl uppskattas och värdesättas?

Varje år delar Sjukhusläkarföreningen ut ett pris till Årets Visslare. Jag tycker att detta är ett berömvärt sätt att stötta och värdesätta alla de personer som upptäcker oegentligheter inom den verksamhet personen arbetar och som har modet och styrkan att också meddela detta till sin arbetsgivare och/eller använda sig av sin meddelarfrihet. Har bloggat om detta bl.a. i juli och i januari tidigare i år.

Jag är därför väldigt glad för att Alliansregeringen genom en proposition som föreslås träda i kraft den 1 januari 2011 just stärker meddelarfriheten genom att de allvarligaste överträdelserna mot bl.a. yttrandefrihet straffsanktioneras. Jag tycker att det är tråkigt att det ska behövas lagstiftas om något som redan borde respekteras. Men jag hoppas att om man bryter mot att respektera bl.a. meddelarfriheten och detta också medför lagliga konsekvenser så kanske det blir ett slut på tråkigheterna. Yttrandefriheten, åsiktsfriheten och meddelarfriheten är något vi ska värna om, värdesätta och framför allt också respektera!

Läs gärna andra bloggar i ämnet: Eva Flyborg, Pär Gustafsson och Anne-Marie Ekström.

Media: GP Ledare, SVT, GP1, GP2, GP3, GT, SVT debatt, GP4GP5. och GP6.