lördag 2 oktober 2010

Meddelarfriheten ska värdesättas och respekteras!

Tidigare i veckan sände Uppdrag Granskning ett inslag om mutskandalen i Göteborg. Missade du programmet kan du se det här. Jag tycker att det är bedrövligt att detta har inträffat. Allra helst då detta har inträffat inom skattefinansierad verksamhet. Det är varken acceptabelt eller lagligt att mutor ska ingå som en del av förfarandet för att vinna en viss upphandling eller att få utföra en viss tjänst eller liknande. Det är heller varken acceptabelt eller lagligt att använda skattepengar för att finansiera privata varor och tjänster. Detta är inte okej!

Det som jag reagerar starkast på är att det gång på gång kommer fram uppgifter, vittnesmål och som nu senast i inslaget av Uppdrag Granskning, att meddelarfriheten på något sätt inte respekteras. Och i en del fall verkar den inte finnas med i sammanhanget över huvudtaget. Jag tycker att detta är skrämmande. Vi har yttrandefrihet, åsiktsfrihet och meddelarfrihet. Detta är något vi ska värna om och värdesätta. Det är just detta som utgör några av de grundläggande beståndsdelar som en demokrati bygger på. Vår demokrati.

Ungefär hälften av världens befolkning lever inte i en demokrati. I alltför många länder finns varken demokratiska val, yttrandefrihet eller åsiktsfrihet. I alltför många länder blir det oerhört tragiska konsekvenser för en person om han eller hon uttrycker sin åsikt högt. Böter, fängelse, ”försvinnanden” eller öppet utförda avrättningar tillhör vardagen och tillvaron för alltför många människor runt om på vår jord.

Att då inte respektera och värdesätta just meddelarfriheten här i Sverige är inte okej. Det är inte okej att efterfråga bland personal vem som pratat med media eller vad personen har sagt. Det är heller inte okej att hota, direkt eller indirekt, med repressalier om en anställd har eller kommer att prata med media. Tyvärr så händer det. Repressalier äger rum, antingen tydligt och öppet eller genom att personen som använt sig av meddelarfriheten blir omgiven av tystnad, utfrysning och en mer subtil form av uteslutning och exkludering, vilket oftast leder till att den s.k. jobbiga personen flyttar på sig. En anställd som upptäcker oegentligheter inom verksamheten där personen är anställd och som därutöver även framför detta till sin arbetsgivare är väl, om något, en s.k. ”lojal” medarbetare. Detta borde väl uppskattas och värdesättas?

Varje år delar Sjukhusläkarföreningen ut ett pris till Årets Visslare. Jag tycker att detta är ett berömvärt sätt att stötta och värdesätta alla de personer som upptäcker oegentligheter inom den verksamhet personen arbetar och som har modet och styrkan att också meddela detta till sin arbetsgivare och/eller använda sig av sin meddelarfrihet. Har bloggat om detta bl.a. i juli och i januari tidigare i år.

Jag är därför väldigt glad för att Alliansregeringen genom en proposition som föreslås träda i kraft den 1 januari 2011 just stärker meddelarfriheten genom att de allvarligaste överträdelserna mot bl.a. yttrandefrihet straffsanktioneras. Jag tycker att det är tråkigt att det ska behövas lagstiftas om något som redan borde respekteras. Men jag hoppas att om man bryter mot att respektera bl.a. meddelarfriheten och detta också medför lagliga konsekvenser så kanske det blir ett slut på tråkigheterna. Yttrandefriheten, åsiktsfriheten och meddelarfriheten är något vi ska värna om, värdesätta och framför allt också respektera!

Läs gärna andra bloggar i ämnet: Eva Flyborg, Pär Gustafsson och Anne-Marie Ekström.

Media: GP Ledare, SVT, GP1, GP2, GP3, GT, SVT debatt, GP4GP5. och GP6.

1 kommentar:

  1. http://katidis.wordpress.com/2010/10/04/yttrandefriheten-ar-ingen-frihet/

    Mvh

    SvaraRadera