Konflikter i skolan

Artikel publicerad i GöteborgsLiberalen nr 3, 2011.

Ordet konflikt är ett laddat ord. Det väcker tankar, reaktioner, känslor och minnen. Ordet konflikt väcker också många gånger associationer till något negativt, ett obehag. Varje person är unik, med sin personlighet, värderingar, åsikter och sätt att se på sig själv och sin omgivning. När personer möts med dessa olikheter uppstår olika typer av konflikter, så även i skolans värld.

Konflikthantering utgör en oerhört viktig del i det sociala samspelet mellan elever, mellan elever och lärare och mellan föräldrar och lärare i den dagliga skol- och undervisningsmiljön. I den nya lärarutbildningen som startar till hösten märks vikten av detta tydligt. Konflikthantering tillsammans med sociala relationer och ledarskap ingår i den gemensamma utbildningsvetenskapliga kärnan, dvs de ämnen som alla lärare läser oavsett inriktning, specialisering och examina.

För att få veta mer om ämnet arrangerade Utbildningsnätverket torsdagen den 26 maj en föreläsning och frågestund om ”Konflikthantering i skolan”. Gästföreläsare var Birgitta Friberg, konsult och adjunkt, med mer än 20 års erfarenhet av undervisning i ämnet vid bl.a. Yrkeshögskolan i Göteborg (fd KY-Akademin) och Pedagogen vid Göteborgs Universitet samt även redaktör och medförfattare till boken ”Konflikthantering i professionellt ledarskap”.

Birgitta förde fram att ämnet konflikthantering är ett både komplicerat och väldigt omfattande område. Konflikter är en naturlig del av skolans vardag. Det är därför oerhört viktigt att prata om detta och kunna veta hur att göra för att både våga ta itu med konflikten och för att kunna hantera den på ett konstruktivt sätt. Att få in mer utbildningskurser som riktar sig till lärare om just konflikthantering utgör en vital del i detta.

Birgitta beskrev olika nivåer på en konflikt och vikten av förebyggande åtgärder. Vi fick veta om olika typer av konflikter, hur konflikter kan utveckla sig och olika delar av ett konfliktförlopp. Konflikter uppstår ofta kring en sakfråga, men till den kommer också olika attityder och syn på andra människor. Risk finns att om konflikter inte blir lösta kan de leda till att konflikten ageras ut i handling. Det poängterades att kommunikation är avgörande för att kunna hantera en konflikt.

Det finns olika modeller för konflikthantering i skolan. Ingen enstaka modell fungerar för alla inblandade i alla lägen. Det fördes fram att det behövs mer vetenskaplig utvärdering av modellerna som används och att det behövs mer forskning på området överlag.

Det var en otroligt intressant och, på många plan, en väldigt tankeväckande föreläsning. Om konflikter hanteras väl ger de möjligheter till lärande och utveckling. Om konflikter hanteras väl ger de också värdefulla möjligheter till att bättre förstå sig själv och andra.

Kristina Palmgren
Sammankallande för Utbildningsnätverket

för (FP) i Göteborg

Föreläsningen och frågestunden genomfördes
i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan i Göteborg.

 


Föreläsare Birgitta Friberg.




Kristina Palmgren















Kristina Palmgren, Birgitta Friberg
och Andreas Eraybar.














 


Ulrika Gustafsson, Lisbeth Pipping

och Kristina Palmgren.


 

Beprövad metod ska alltid gå först

Repliksvar publicerat i GP lördag den 24 juli, 2010:

Instämmer i att personers sociala och psykologiska problematik är komplex och att den vilar på många olika variabler. Självklart ska ingen nekas hjälp på basis av att det i nuläget kanske inte finns en beprövad metod för just den personen. Personer är olika, med olika behov och olika förutsättningar.

Det finns idag en del insatser som vilar på vetenskaplig grund och som visar sig kunna hjälpa. Men också en hel del som inte vilar på vetenskaplig grund. För dessa går det inte att säga om de har en positiv, negativ eller ingen effekt alls. Detta tycker jag är oacceptabelt.

Barn och ungdomar ska ha en bra start i livet. Ingen person som växer upp ska behöva bli klassificerad som ”ohjälpbar”.

Om det sker anser jag att man sviker den personen och ger signaler av uppgivenhet.

Det är genom forskning, uppföljning och utvärdering på området som möjligheten ges att säkerställa att de program och insatser som används verkligen har en positiv effekt.

Om det visar sig att det är 50 % som blir behjälpta av behandlingen får det tas reda på varför 50 % inte blir behjälpta. Och då är det genom forskning, uppföljning och utvärdering som förbättrade eller nya metoder kan tas fram som täcker in och hjälper varje enskilt barn och ungdom.

Kristina Palmgren

Osäkra behandlingar för unga.

Insändare publicerad i GP torsdag den 15 juli, 2010:

”Dåligt utvärderat. Det finns hundra olika förebyggande insatser och program för arbete mot psykisk ohälsa bland barn och ungdomar, de flesta av dem har inte provats vetenskapligt, skriver Kristina Palmgren.”

Psykisk ohälsa bland barn och ungdom är ett stort ohälsoproblem. Detta ska tas på allvar.

Förebyggande insatser är oerhört viktiga och värdefulla. Går det att sätta in verkningsfulla insatser i ett tidigt skede som kan förhindra eller mildra ett mer tungt och svårt förlopp bör detta också göras. Men då är det viktigt att insatserna och programmen som används i förebyggande syfte också är verkningsfulla. Lika viktigt är det att det på vetenskaplig väg kan konstateras om en insats eller ett program är verkningsfullt eller inte och för vad, vem och vilka åldrar.

I Sverige används ungefär hundra olika typer av insatser och program. I en rapport tidigare i år hamnade flertalet av insatserna och programmen under kategorin ”otillräckligt vetenskapligt underlag” och dömdes ut. Med andra ord, det används program och insatser utan att dessa har blivit vetenskapligt prövade om de har någon effekt eller inte eller till och med kanske har en negativ inverkan på de barn och ungdomar och anhöriga som berörs.

Inom hälso- och sjukvården ska vård ges baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Så borde även gälla för insatser och program för barn och ungdomar som utförs inom andra sektorer. Det är absolut inte bra att det används så många program och insatser utan att det finns någon eller tillräckligt med forskningsresultat, uppföljning och utvärdering kring effekter, både positiva och eventuellt negativa sådana.

Oavsett ålder har vi ett mänskligt värde och varje person är unik och ska respekteras. Insatser och program som används för att förebygga psykisk ohälsa hos barn och ungdomar ska även de vila på en vetenskaplig grund för att säkerställa att insatserna leder till det som de har som syfte att uppnå.

Kristina Palmgren

Förebyggande program för psykisk ohälsa hos barn - vetenskaplig grund ska gälla även här

Idag presenterar SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) rapporten ”Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn”. Rapporten innehåller resultaten från granskning av det vetenskapliga underlaget för förebyggande insatser och program för barn med psykisk ohälsa. SBU har även granskat om det förekommer uppföljning, utvärdering mm av effekterna från de olika insatserna och programmen som används. Program där flertalet av barnen hade en psykiatrisk diagnos eller endast omfattade barn med medicinska problem är inte inkluderade i underlaget för rapporten.

Psykisk ohälsa bland barn och ungdom är ett stort ohälsoproblem och detta ska absolut tas på allvar. Förebyggande insatser är oerhört viktiga och värdefulla. Går det att sätta in verkningsfulla insatser i ett tidigt skede som kan förhindra eller mildra ett mer tungt och svårt förlopp bör detta också göras. Men då är det också viktigt att insatserna och programmen som används i förebyggande syfte också är verkningsfulla. Lika viktigt är det att det på vetenskaplig väg kan konstateras om en insats eller ett program är verkningsfullt eller inte och för vad och vem och för vilka åldrar.

SBU nämner i rapporten att det i Sverige används ungefär 100 olika typer av insatser och program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn. Flertalet av dessa hamnar under kategorin ”otillräckligt vetenskapligt underlag” och döms ut av SBU. Med andra ord, det används alltså program och insatser utan att dessa har blivit vetenskapligt prövade om de har någon effekt eller inte eller tom kanske har en negativ inverkan på de barn och ungdomar och även anhöriga som berörs av insatserna och programmen. SBU poängterar också att det finns en del program som används och som också vilar på vetenskapligt underlag och ger positiva effekter.

Inom hälso- och sjukvården ska vård ges baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Så borde även gälla för insatser och program för barn och ungdomar som utförs inom andra sektorer än just hälso- och sjukvården. Det är inte bra att det i nuläget används så många program och insatser utan att det finns någon eller tillräckligt med forskningsresultat kring effekter, både positiva och eventuellt negativa sådana.

Det är därför glädjande att SBU har fått uppdraget att granska detta, både för att sätta fokus på området och att det nu kan konstateras att det också finns enorm förbättringspotential. Det behövs absolut mer forskning för att utveckla och säkerställa att metoder, insatser och program som används också ger positiva effekter och resultat. Och förhoppningsvis kommer resultatet av denna rapport också leda till att forskningen inom detta område ökar så att de insatser och program som används för att förebygga psykisk ohälsa hos barn också leder till det som insatserna och programmen har som syfte att uppnå dvs. att just förebygga psykisk ohälsa hos barn.

Om detta i media: Dagens Medicin, Ekonominyheter, Läkartidningen, SR, SVT, Aftonbladet, GP