fredag 30 juli 2010

Gränslös vård - En mänsklig rättighet.

Det är väldigt glädjande att på dagens ledarsida i Dagens Nyheter kunna läsa att papperslösa och gömda flyktingar bör ha rätt till vård. Länk till artikeln hittar du här.

Att man någon gång skulle bli sjuk och behöva uppsöka sjukvården är nog inget som de flesta av oss dagligen har i tankarna. Och om det skulle bli så att man blir sjuk så innebär det för de flesta av oss att man uppsöker hälso- och sjukvården och kontaktar sin läkarkontakt, vårdcentral eller sjukhus. Detta är en lagstadgad rättighet vi har i Sverige. En lagstadgad rättighet som också innebär att om man väl blir sjuk och behöver få vård så får man vård utan att för den skull också behöva betala oerhörda belopp, tack vare att vi har en allmän sjukförsäkring som i Sveriges fall är skattefinansierad.

Men alla som befinner sig i Sverige är inte svenska medborgare, har uppehållstillstånd eller har en sjukförsäkring genom sitt folkbokföringsland. Och en del som befinner sig i Sverige är här som sk papperslösa och gömda flyktingar och står i de flesta fall utan någon som helst möjlighet till att få vård om personen skulle bli sjuk. Förutom akutsjukvård, som i de flesta fall efteråt innebär att personen blir fakturerad för kostnaden för den vård som erhållits, vilket många gånger når upp till höga belopp där 6 siffror inte är ovanligt.

Men alla som blir sjuka blir inte så pass sjuka att en akutmottagning är aktuell. Och de allra flesta sjukdomar har ett inledande skede som om det åtgärdas redan då förhindrar att personen senare behöver uppsöka en akutmottagning och då med en sjukdom som är dyrare, svårare och tar längre tid att behandla. Om det då inte har gått så långt att sjukdomen inte längre går att behandla.

Det finns en del både stora och små sjukhus som tar emot papperslösa och ger vård oavsett om personen uppsöker sjukvården genom akutmottagningen eller inte. Och vid en del sjukhus finns en väl utarbetad policy om att sjukvårdspersonalen ska ge vård på lika villkor och att detta inkluderar även papperslösa och gömda flyktingar. En sådan policy finns bl.a. för Västra Götalandsregionen och Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Länk till pressmeddelandet hittar du här.

Och det finns också en del kliniker och mottagningar som ger vård till papperslösa och gömda flyktingar för sjukdomar som inte är i akutstadiet.

En del av den kritik som framförts mot att införa vård för papperslösa och gömda flyktingar är bl.a. att detta skulle skapa en slags vårdturism till Sverige. Jag har svårt för att se att detta skulle bli en problematisk konsekvens och att det skulle bli någon form av massvårdturism till Sverige för att få behandling för sjukdomar.

Folkpartiet är för att ge papperslösa rätt till vård, vilket beslutades vid landmötet i november 2009. Och LUF (Liberala Ungdomsförbundet) driver denna fråga och uppmärksammar den bl.a. genom en namninsamling som du kan skriva på här.

Vård är en mänsklig rättighet!

Läs gärna andra bloggar i ämnet: Christoffer Fagerberg, Victor Zetterman, Erik Wahlberg, Christer Jonsson, Rasmus (Liberal), Birgitta Rydberg, Adam CwejmanDaniel Andersson, Bawar IsmailAndreas Froby och Robert Andersson.

Mer info hittar du bl.a. i Valplattform för FP i Göteborg och Vallprogrammet för FP i Västra Götalandsregionen.

lördag 24 juli 2010

Beprövad metod ska alltid gå först

Repliksvar publicerat i GP lördag den 24 juli, 2010:

Instämmer i att personers sociala och psykologiska problematik är komplex och att den vilar på många olika variabler. Självklart ska ingen nekas hjälp på basis av att det i nuläget kanske inte finns en beprövad metod för just den personen. Personer är olika, med olika behov och olika förutsättningar.

Det finns idag en del insatser som vilar på vetenskaplig grund och som visar sig kunna hjälpa. Men också en hel del som inte vilar på vetenskaplig grund. För dessa går det inte att säga om de har en positiv, negativ eller ingen effekt alls. Detta tycker jag är oacceptabelt.

Barn och ungdomar ska ha en bra start i livet. Ingen person som växer upp ska behöva bli klassificerad som ”ohjälpbar”.

Om det sker anser jag att man sviker den personen och ger signaler av uppgivenhet.

Det är genom forskning, uppföljning och utvärdering på området som möjligheten ges att säkerställa att de program och insatser som används verkligen har en positiv effekt.

Om det visar sig att det är 50 % som blir behjälpta av behandlingen får det tas reda på varför 50 % inte blir behjälpta. Och då är det genom forskning, uppföljning och utvärdering som förbättrade eller nya metoder kan tas fram som täcker in och hjälper varje enskilt barn och ungdom.

Kristina Palmgren

måndag 19 juli 2010

Psykisk ohälsa bland ungdomar - oroväckande!

GP har gjort en ungdomsundersökning bland elever i årskurs 9 på skolor i Göteborg. Det är hela 3 001 elever som har besvarat den. Undersökningen visar att det är en oroväckande andel ungdomar som har mått eller mår så dåligt att de vid ett eller flera tillfällen har skurit sig. Bland tjejerna är det så högt som en av fem. Och det är var tionde kille som någon gång eller upprepade gånger har skurit sig.

I samma artikel nämner också Anna Johansson, doktor vid Umeå Universitet, att många av de tjejer som skär sig har lågt förtroende av psykiatrin. De upplever att de inte tas på allvar och att de inte tror att de ska få någon hjälp. Tjejerna har uppfattningen att det är en så hård belastning inom psykiatrin så att om man vill få hjälp måste man också kunna visa upp konkret hur dåligt man mår. Detta är absolut inte bra.

Hade önskat att jag kunnat säga att jag blir förvånad över innehållet i artikeln. Tråkigt nog blir jag inte det. Det är djupt tragiskt att det är så många ungdomar som mår så dåligt att de skadar sig själva genom att t.ex. skära sig. Det är också oroväckande att det är så många som inte har förtroende för vården och att de upplever att de inte tas på allvar.

Barn och ungdomar ska ha en bra start i livet. Tonårstiden är för många en jobbig och turbulent tid att gå igenom. Det är starka känslor både upp och ner, identitetssökande, att bryta sig loss och börja stå på egna ben och att vara nästan vuxen och väldigt vuxen ibland men ibland inte. Då behövs det stöd. Och det behöver vara ett stöd som det går att lita på att det fungerar. Och mår man dåligt så är det väldigt påfrestande att behöva vänta länge på att få träffa någon för att få stöd och hjälp.

Det ska vara tidiga insatser för både barn och ungdomar som mår dåligt. Tidiga insatser kan förhindra eller mildra ett mer tungt och svårt förlopp som annars kan leda till att personen mår så dåligt att han eller hon känner att den enda lösningen är att t.ex. skära sig.

En väldigt betydelsefull del i arbetet med att ge stöd och hjälp till barn och ungdomar är skolhälsan eftersom det är i skolan som eleverna tillbringar i stort sett varje veckodag. Det var därför väldigt glädjande att den nya skollagen som presenterades tidigare i vår lyfter fram en förstärkning av elevers rättigheter. Och att elever ska ha tillgång till skolläkare, skolsjuksköterska, psykolog och kurator inom skolhälsan.

Barn och ungdomar ska ha en bra start i livet!

Länk till artkel i GP hittar du här.
Andra bloogare i ämnet: Rasmus (Liberal), Carina Liljesand, Rickard Nordin, Kent Persson,
Insändare i GP 15/7, Insändare i GP 17/6.
Media: SvD, DN, AB.

torsdag 15 juli 2010

Osäkra behandlingar för unga.

Insändare publicerad i GP torsdag den 15 juli, 2010:

”Dåligt utvärderat. Det finns hundra olika förebyggande insatser och program för arbete mot psykisk ohälsa bland barn och ungdomar, de flesta av dem har inte provats vetenskapligt, skriver Kristina Palmgren.”

Psykisk ohälsa bland barn och ungdom är ett stort ohälsoproblem. Detta ska tas på allvar.

Förebyggande insatser är oerhört viktiga och värdefulla. Går det att sätta in verkningsfulla insatser i ett tidigt skede som kan förhindra eller mildra ett mer tungt och svårt förlopp bör detta också göras. Men då är det viktigt att insatserna och programmen som används i förebyggande syfte också är verkningsfulla. Lika viktigt är det att det på vetenskaplig väg kan konstateras om en insats eller ett program är verkningsfullt eller inte och för vad, vem och vilka åldrar.

I Sverige används ungefär hundra olika typer av insatser och program. I en rapport tidigare i år hamnade flertalet av insatserna och programmen under kategorin ”otillräckligt vetenskapligt underlag” och dömdes ut. Med andra ord, det används program och insatser utan att dessa har blivit vetenskapligt prövade om de har någon effekt eller inte eller till och med kanske har en negativ inverkan på de barn och ungdomar och anhöriga som berörs.

Inom hälso- och sjukvården ska vård ges baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Så borde även gälla för insatser och program för barn och ungdomar som utförs inom andra sektorer. Det är absolut inte bra att det används så många program och insatser utan att det finns någon eller tillräckligt med forskningsresultat, uppföljning och utvärdering kring effekter, både positiva och eventuellt negativa sådana.

Oavsett ålder har vi ett mänskligt värde och varje person är unik och ska respekteras. Insatser och program som används för att förebygga psykisk ohälsa hos barn och ungdomar ska även de vila på en vetenskaplig grund för att säkerställa att insatserna leder till det som de har som syfte att uppnå.

Kristina Palmgren

torsdag 8 juli 2010

Vårdval - Ja tack!

Under Alliansregeringen har LOV (Lagen om Valfrihet) införts. Införandet av LOV har bl.a. inneburit att varje person som patient har rätten till att själv bestämma hos vem och vid vilken vårdcentral man vill ha sin fasta läkarkontakt. Och även att ändra sig i sitt val. Och detta oavsett av om de alternativ som finns att välja mellan är drivna i offentlig eller privat regi. Det handlar om att personen och patienten själv har rätten till att kunna påverka och bestämma.

Införandet av LOV har också gett möjlighet för flertalet att öppna, driva och ta ansvar för en vårdcentral och att driva den på så sätt med bra vård, god tillgänglighet mm så att patienter väljer att gå till just den vårdcentralen och vårdgivaren i stället för en annan. Detta innebär att både offentligt och privat drivna vårdcentraler stimuleras och motiveras till att göra sitt yttersta just för att kunna ge bra vård med god tillgänglighet mm så att personen och patienten vill träffa just dem.

I samband med Almedalsveckan presenterade igår oppositionen sitt förslag över hur de vill att svensk hälso- och sjukvård ska se ut. Länk till sammanställning av förslaget hittar du här.

Oppositionen vill ta bort vårdvalet. Detta tycker jag är djupt beklagligt. Att ta bort vårdvalet och därmed också ta bort dessa rättigheter för patienter och möjligheter för vårdgivare och svensk hälso- och sjukvård är inget som jag ser som positivt. Tvärtom. Vårdvalet bör absolut vara kvar. Och det kommer det också att vara med en omvald alliansregering.

Något som jag anser oppositionen har missat i hela denna debatt är att det är inte vårdföretagen som väljer patienter, det är varje enskild patient som väljer vilken vårdcentral han eller hon vill gå till. Och det är en stor skillnad.

Läs gärna andra bloggare i detta ämne: Birgitta Rydberg, Christer Sörliden, Rasmus (Liberal), Hans Åberg, Christer Jonsson, Mattias Johansson, Martin EdgéliusTommy RydfeldtPeter AnderssonDen hälsosamme ekonomisten

Media: DN, Dagens Medicin, GP, TT/SVT,

måndag 5 juli 2010

Säg JA till sprututbytesprogram i Göteborg!

Att införa ett sprututbytesprogram i Göteborg har tidigare under våren diskuterats. Har tidigare bloggat om detta här och här. Ett sprututbytesprogram handlar om väldigt mycket mer än att enbart lämna ut rena sprutor. Ett sprututbytesprogram är ett brett vårdprogram som handlar om möjligheten att framför allt nå ut till och få kontakt med en grupp personer som oftast inte självmant uppsöker hälso- och sjukvården. Programmet inkluderar bl.a. tester, hälsorådgivning av läkare, samtal och vaccination. Det är ett omfattande program där utbyte av rena sprutor enbart utgör en del.

Diskussionen fortsätter. Igår hade Kent Wetterskog, kandidat till regionfullmäktige för Västra Götalandsregionen, och Rosie Rothstein, Folkpartist från Göteborg, inne en debattartikel om just detta i GT.

Jag är stolt över att vi i Folkpartiet Liberalerna står upp för att erbjuda denna del av hälso- och sjukvården. Det handlar om smittskydd, förhindring av smittspridning av HIV och Hepatit B och att ha en väg att nå ut till de personer som berörs. Dagens Medicin, GP och EPI-aktuellt Smittskyddsinstitutet har redan flaggat för att detta utgör ett problem i Västsverige. Och för mig handlar det om vård. Och medmänsklighet. Och möjlighet att nå ut till personer som oftast under andra omständigheter aldrig självmant hade uppsökt vården och för att kunna erbjuda ett alternativ om en annan väg genom livet och mot en annan framtid, fri från missbruk.

Det är på hög tid att även Göteborg inför sprututbytesprogram. Stockholm och Malmö har redan gjort det. FP säger klart och tydligt JA! Och så verkar även MP i Göteborg göra.  Vad väntar resten av Göteborg på?

Läs gärna blogginlägg från: Rosie Rothstein, Adam Cwejman 1, 2 och 3 och Pär Gustafsson 1 och 2 samt i GT av Helene Odenjung, vice ordf för FP och gruppledare i Göteborg, och Jonas Andersson, FP och ordf för hälso- och sjukvårdsutskottet för Västra Götalandaregionen.

fredag 2 juli 2010

Hur var det nu med yttrandefriheten nu igen…?

Voltaire lär någon gång under 1700-talet ha sagt ”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem”. Idag utgör yttrandefrihet, åsiktsfrihet mm lagstiftade grundläggande fri- och rättigheter i demokratiska samhällen. De ingår också i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Voltaires ord i citatet ovan är starka ord kring yttrande- och åsiktsfrihet. Förmodligen reflekterar de dåtidens möjlighet eller omöjlighet till att kunna få uttrycka sig i tal och skrift utan repressalier. Att behöva råka ut för repressalier när man använder sin yttrandefrihet är inte aktuellt i dag. Det är heller inte aktuellt när man använder sin meddelarfrihet att råka ut för repressalier. Eller är det…?

I dagens GP kan man läsa att en anställd inom den offentliga sektorn i Frankrike igår dömdes till två års avstängning från att arbeta inom hela den offentliga sektorn. Anledningen är att den anställde har gett ut en bok som handlar om ineffektivitet inom den offentliga sektorn, eller som titeln på boken heter ”Jag druuunknar i jobb – eller hur man arbetar 35 timmar i månaden”. Boken är skriven under pseudonym, alla namn på personer är ändrade och handlingen är förlagd till annan del av landet. Personen blev alltså dömd till två års avstängning för innehållet i denna bok. Frankrike verkar ha en annan lagstiftning på detta område och/eller tillämpning än vad vi har här i Sverige.

Eller hur var det nu med yttrandefriheten och meddelarfriheten igen? Det är inte alltför länge sedan en anställd vågade gå ut och berätta om oegentligheter på sin arbetsplats inom sjukvården i Stockholmstrakten för att därefter råka ut för repressalier som en negativ konsekvens till detta. Och det är tyvärr ingen enstaka händelse. En av de mest uppmärksammade visserligen, men absolut inte något ovanligt. Personer som upptäcker oegentligheter inom organisationen där personen arbetar och protesterar och yttrar detta högt blir alltför ofta tillrättavisade, utfrysta, omplacerade eller får sin anställning avslutad på ett eller annat sätt. Personen blir klassad som obekväm.

Lojalitetskrav mot organisationen där man arbetar är ofta väldigt starka. Och det bör de väl också vara. Men vad gör en person som upptäcker oegentligheter just inom organisationen där man är anställd? Är den personen illojal för att han eller hon yttrar detta högt? Eller är det illojalt att inte yttra något högt om oegentligheterna? Oavsett hur man resonerar kring detta så har vi både yttrandefrihet och meddelarfrihet i Sverige. Och detta ska respekteras, uppskattas och värnas om.

Som jag skrev i ett blogginlägg från januari tidigare i år, den som vågar yttra sig högt och på så sätt också vågar ta risken att råka ut för negativa konsekvenser för att värna om berörda och den verksamhet som bedrivs visar enligt min åsikt lojalitet mot organisationen där man är anställd, sina medarbetare och de som på något sätt berörs av den verksamheten som utförs.