söndag 4 oktober 2009

Frihet, fördomar och mänskliga rättigheter

Frihet är något vi värdesätter. Frihet att få vara den man är. Frihet att få tycka det man tycker och få lov att ha och uttrycka sina åsikter. Frihet att få leva det liv man vill leva. Frihet att få leva med den man vill dela sitt liv med. Frihet att få vara den personen man är och är född som och till. Frihet att som människa värderas och respekteras som just en människa och en person.

1948 antog och kungjorde FN en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Inledningsparagrafen fastställer erkännandet av det inneboende värdet hos alla personer och att alla personer har lika och obestridliga rättigheter som är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen.

2008 lade Alliansregeringen genom Nyamko Sabuni (FP), Integrations- och jämställdhetsminister, fram en proposition för införande av en ny sammanhållen diskrimineringslag. Lagen trädde i kraft 1 januari, 2009. Ett syfte med lagen är bl.a. att på ett bättre och mer effektivt sätt kunna bekämpa handlingar som kränker just principer om alla människors lika värde.

Jag är så glad för att genom Folkpartiet Liberalerna och Alliansregeringen drivs det också igenom, genom bl.a. lagstiftning, mer kraftfulla tag mot diskriminering och på så sätt visas det än mer konkret att mänskliga rättigheter ska värdesättas och respekteras.

Fördomar finns och de flesta av oss har nog, mer eller mindre, någon eller några fördomar. Att ha ett öppet sinne och att respektera och värdesätta andra personer utifrån att vi alla har rätt till våra mänskliga rättigheter eliminerar att fördomar skapas, växer och får fäste.

Dagens G-P tar bl.a. upp problemet med att inte få vara den man är och den man är född som och till. Två homosexuella par i USA har funnit sin fristad och sin frihet att få vara den de är i ett äldreboendeområde utanför Tampa i Florida. Jag är inte direkt förvånad över att det är just där. Det är mina gamla hemtrakter och både kultur och konst florerar i Tampa. I konstkretsarna var det i stället jag, som heterosexuell, som inte tillhörde normen, men jag blev accepterad och respekterad för den jag var och är. Det var egentligen ingen diskussion om sexuell läggning över huvud taget. Konst- och kulturkretsar brukar generellt både välkomna och uppskatta personer med olika bakgrund, personligheter, mm. Det är det som både skapar och utgör ett levande samhälle.

Trots att personer finner sin fristad och frihet att få gå ute och hålla handen med den som den delar sitt liv med, oavsett kön mm, på många ställen och i många samhällen, så är det tragiskt att detta ännu, år 2009, inte är accepterat och inkluderat i normen och normalfördelningen. Många kan inte öppet vara den de är och vara det tillsammans med den de vill. I stället bemöts personerna med trakasserier, hot och i vissa fall i en del länder, får personen betala för sin frihet att vara den de är med sitt eget liv. Detta är tragiskt och tillhör inte värdegrunderna som är etablerade i våra mänskliga rättigheter. Det är också tragiskt att det finns personer som bor på äldreboenden och som inte kan bo eller umgås normalt med den de delar sitt liv med, just pga fördomar. Har man delat sitt liv med någon fram till dess att man flyttar till ett äldreboende så ska man väl ha lika rätt till att fortsätta dela sitt lev med samma person där?

Folkpartiet Liberalerna har, bl.a. genom Barbro Westerholm (FP), Birgitta Ohlsson (FP) och Mikael Janson (FP), länge drivit frågorna om mänskliga rättigheter, äldreomsorg och rätt till att inom äldreomsorgen dela boende med sin livspartner, oavsett kön. Bra. Det är ytterligare en anledning till att vara stolt över Folkpartiets politik och värderingar.

Jag hoppas innerligt att dessa frågor inom kort blir accepterade. Jag hoppas också att de mänskliga rättigheterna inom en snar framtid blir normen och standarden som vi alla utgår från när det gäller hur man bemöter och behandlar andra personer och andra människor. Både här i Sverige och i resten av världen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar