Parboendegarantin välkomnas

Idag presenterade riksdagsledamot Barbro Westerholm (FP) rapporten "Tills döden skiljer oss åt" som är en kartläggning av möjligheten för äldre par att fortsätta leva tillsammans i äldreboende. En av de enkätundersökningar som gjorts visar att 3 av 4 kommuner inte kan garantera att äldre par kan fortsätta leva tillsammans i äldreboende. Om ett par bor tillsammans och delar sina liv med varandra så ska inte detta behöva slås isär och paret behöva separera om/när behov uppstår för en av dem eller båda två att flytta till ett äldreboende.

Att behöva flytta isär under dessa premisser är enormt tråkigt och tragiskt. Det är också väldigt påfrestande för paret som mot sin vilja och önskan tvingas till att, kanske efter att ha spenderat större delen av sina liv med varandra, flytta isär. (Se bl.a. Aftonbladet och DN.) Det ska inte behöva vara så. En person ska inte behöva tvingas till att sluta dela sin vardag och sitt liv med sin partner bara för att behov uppstår för att flytta till ett äldreboende. Att få välja vem man vill dela sitt liv med och att också kunna få göra det är en mänsklig rättighet. Det handlar också om medmänsklighet och om människovärde. Inget av dem upphör bara för att en person uppnår en viss ålder. Människovärdet är ju med hela tiden och under hela livet. Likaså våra mänskliga rättigheter.

Jag är både glad och stolt över att vi fortsätter att driva och lyfta upp dessa frågor. På riksplan har bl.a. Barbro Westerholm (FP) drivit dessa frågor. Och i Göteborg har Mikael Janson (FP) länge drivit frågor kring värdighet och rättigheter för äldre bl.a. när det gäller införande av parboendegarantin lokalt (se bl.a. GT/Expressen) och nu senast med rapporten ”Våga bli gammal i Folkpartiets Göteborg".

Och igår nämnde både partiledare Jan Björklund (FP) och Äldre och folkhälsominister Maria Larsson (KD) en vilja att införa lagstiftning för att säkerställa att äldre par inte ska behöva separera när en av dem eller båda två har behov att av att flytta till ett äldreboende. Det är tråkigt att det ska behövas lagstiftning för att säkerställa att äldre par ska få fortsätta bo tillsammans på äldreboende. Detta är något som redan i dagsläget borde kunna garanteras. Men det är väldigt glädjande att lagstiftning kan bli aktuell för att säkerställa att äldre par, om de så önskar, ska få kunna dela sina liv tillsammans och också kunna få göra det hela livet.

Läs gärna vad andra (FP)-bloggare skrivit i ämnet: Pär, Rosie, Anna, Marcus, Andreas, Linnéa, Carl, Hans, Mattias, Niklas, m. fl.

Frihet, fördomar och mänskliga rättigheter

Frihet är något vi värdesätter. Frihet att få vara den man är. Frihet att få tycka det man tycker och få lov att ha och uttrycka sina åsikter. Frihet att få leva det liv man vill leva. Frihet att få leva med den man vill dela sitt liv med. Frihet att få vara den personen man är och är född som och till. Frihet att som människa värderas och respekteras som just en människa och en person.

1948 antog och kungjorde FN en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Inledningsparagrafen fastställer erkännandet av det inneboende värdet hos alla personer och att alla personer har lika och obestridliga rättigheter som är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen.

2008 lade Alliansregeringen genom Nyamko Sabuni (FP), Integrations- och jämställdhetsminister, fram en proposition för införande av en ny sammanhållen diskrimineringslag. Lagen trädde i kraft 1 januari, 2009. Ett syfte med lagen är bl.a. att på ett bättre och mer effektivt sätt kunna bekämpa handlingar som kränker just principer om alla människors lika värde.

Jag är så glad för att genom Folkpartiet Liberalerna och Alliansregeringen drivs det också igenom, genom bl.a. lagstiftning, mer kraftfulla tag mot diskriminering och på så sätt visas det än mer konkret att mänskliga rättigheter ska värdesättas och respekteras.

Fördomar finns och de flesta av oss har nog, mer eller mindre, någon eller några fördomar. Att ha ett öppet sinne och att respektera och värdesätta andra personer utifrån att vi alla har rätt till våra mänskliga rättigheter eliminerar att fördomar skapas, växer och får fäste.

Dagens G-P tar bl.a. upp problemet med att inte få vara den man är och den man är född som och till. Två homosexuella par i USA har funnit sin fristad och sin frihet att få vara den de är i ett äldreboendeområde utanför Tampa i Florida. Jag är inte direkt förvånad över att det är just där. Det är mina gamla hemtrakter och både kultur och konst florerar i Tampa. I konstkretsarna var det i stället jag, som heterosexuell, som inte tillhörde normen, men jag blev accepterad och respekterad för den jag var och är. Det var egentligen ingen diskussion om sexuell läggning över huvud taget. Konst- och kulturkretsar brukar generellt både välkomna och uppskatta personer med olika bakgrund, personligheter, mm. Det är det som både skapar och utgör ett levande samhälle.

Trots att personer finner sin fristad och frihet att få gå ute och hålla handen med den som den delar sitt liv med, oavsett kön mm, på många ställen och i många samhällen, så är det tragiskt att detta ännu, år 2009, inte är accepterat och inkluderat i normen och normalfördelningen. Många kan inte öppet vara den de är och vara det tillsammans med den de vill. I stället bemöts personerna med trakasserier, hot och i vissa fall i en del länder, får personen betala för sin frihet att vara den de är med sitt eget liv. Detta är tragiskt och tillhör inte värdegrunderna som är etablerade i våra mänskliga rättigheter. Det är också tragiskt att det finns personer som bor på äldreboenden och som inte kan bo eller umgås normalt med den de delar sitt liv med, just pga fördomar. Har man delat sitt liv med någon fram till dess att man flyttar till ett äldreboende så ska man väl ha lika rätt till att fortsätta dela sitt lev med samma person där?

Folkpartiet Liberalerna har, bl.a. genom Barbro Westerholm (FP), Birgitta Ohlsson (FP) och Mikael Janson (FP), länge drivit frågorna om mänskliga rättigheter, äldreomsorg och rätt till att inom äldreomsorgen dela boende med sin livspartner, oavsett kön. Bra. Det är ytterligare en anledning till att vara stolt över Folkpartiets politik och värderingar.

Jag hoppas innerligt att dessa frågor inom kort blir accepterade. Jag hoppas också att de mänskliga rättigheterna inom en snar framtid blir normen och standarden som vi alla utgår från när det gäller hur man bemöter och behandlar andra personer och andra människor. Både här i Sverige och i resten av världen.

Känsliga ämnen?

Finns det ämnen som är för känsliga att tala om? Eller beror det mer på hur man talar om ämnet och på vilket sätt man talar som gör att även känsliga ämnen kan tas upp för diskussion? Som liberal värnar jag starkt om yttrandefriheten.

Jag tycker att det är väldigt bra att riksdagsledamot Eva Flyborg (FP) i oktober 2008 lämnade in Motion 2008/09:So422 om Aktiv dödshjälp till Riksdagen.

Ämnet har även tagits upp som interpellation 2008/09:170 med svar från Socialminister Göran Hägglund (KD) i januari 2009 där bl.a. riksdagsledamot Barbro Westerholm (FP) deltog i debatten.

Det måste kunna gå att tala om även svåra, tunga och känsliga ämnen. Om man inte talar om något, hur ska man då kunna nå fram till en lösning? Jag tycker därför att det är väldigt bra att ämnet har tagits upp för diskussion och för att initiativet kommit genom (FP).