I torsdags presenterade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) en rapport med nationell kartläggning om heldygnsvård inom psykiatrin. Målet med kartläggningen är att ge regering, landsting och kommuner ett bättre underlag för diskussioner, planering och utveckling av insatser till personer med psykisk ohälsa.
Kartläggningen inkluderar uppgifter från 2008 när det gäller vårdplatser, vårdproduktion, behandlingsmetoder, kostnader, antal patienter, vårdinnehåll mm. Den omfattar också under perioden maj 2009 till februari 2010 besök i samtliga verksamheter som bedriver heldygnsvård inom allmänpsykiatri, barn och ungdomspsykiatri och rättspsykiatri. Resultatet är rapporten på 131 sidor som i torsdags överlämnades till Socialdepartementet.
Det är inte en dag för tidigt att kartläggning över heldygnsvården inom psykiatrin har gjorts. SKL nämner att de vill förse landsting och kommuner med ett faktabaserat underlag för aktiv vidareutveckling av insatser inom området. Regeringen har tidigare gett Socialstyrelsen i uppdrag att påskynda och förstärka arbetet med förbättring av uppföljning, regelbunden redovisning och statistik inom psykiatrisk vård. SKL nämner att det i nuläget är delvis problematiskt att få fram just tillförlitlig statistik inom delar av psykiatrin. Fakta, statistik och möjlighet till jämförelser är en av grunderna till att både kunna utvärdera och vidareutveckla en verksamhet. Då behövs också tillgång till lämplig, användbar och framförallt tillförlitlig statistik, uppgifter och information. Och den behövs nu.
Kartläggningen lyfter fram flera viktiga punkter. En utmärker sig speciellt och handlar om samverkan och samarbete med öppenvård och kommunen. Detta är enormt viktigt. Fungerar inte samarbetet mellan de olika instanserna kring en patient så ökar risken för att patienten faller mellan stolarna och att vård, efterföljande behandling och stödinsatser fallerar. Och då med alltför ofta ett resultat av att personens hälsotillstånd försämras och heldygnsvård åter blir aktuellt. Detta är absolut inte bra.
Förhoppningsvis kommer kartläggningen också leda till stora och snara förbättringar inom psykiatriområdet. Områdena behöver minst sagt både förstärkas och förbättras. Aktivt vidareutvecklingsarbete inom området borde vara en självklarhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar