GöteborgsLiberalen nr 6, 2011: Vad kan vi göra för att stoppa mobbningen i skolan?

Artikel publicerad i GöteborgsLiberalen nr 6, 2011:

Vad kan vi göra för att stoppa mobbningen i skolan?

Varje dag utsätts barn och ungdomar för kränkande behandling och mobbning i skolan. Skolverkets rapport visar att det är 7-8 % av alla elever i grundskolan (ca 50 000 barn) som drabbas och att det är 1,5 % elever (ca 13 000 barn) som utsätts för långvarig mobbning som pågår under ett år eller mer. Varje år tar 50 barn självmord pga mobbning.

Den nya skollagen lyfter särskilt fram kränkande behandling och huvudmannens skyldighet att förebygga och förhindra kränkande behandling inom skolan. Trots medvetenheten, allt arbete som görs inom skolan och en klar och tydlig skollag, tillhör ändå mobbning och kränkande behandling en del av vardagen för många, många elever.

Utbildningsnätverket arrangerade därför den 3 november en föreläsning och frågestund på temat ”Vad kan vi göra för att stoppa mobbningen i skolan?”. Medverkande var Claes Jenninger. Claes är pappa till Måns, som tog sitt liv efter sex år av mobbning och upprepad kränkande behandling under sin skoltid. Måns blev 13 år gammal.

Vi fick höra en gripande berättelse om vad som hänt Måns. Allt började när familjen flyttade och Måns började i en ny skola. Måns var spontan, öppen och kreativ. Därmed var han också sårbar. Vid den första kontakten med nya skolan säger läraren, när de fick veta att Måns tyckte om att sjunga, att ”Men sådana ska vi inte ha fler av här!”.

Genom skolans EQ-program kom det fram att Måns inte hade några kompisar i skolan. I skolbespisningen åt han ensam eller tillsammans med lärare. Vid ett tillfälle hade Måns blivit jagad av ett gäng äldre killar i skolan och hans mobil hade då gått sönder. När rektor meddelades om vad som hänt blev svaret att ”Men man får ju inte ha med sig mobil till skolan”.

Åtskilliga incidenter hände även utanför skoltid med elever. Måns föräldrar meddelade gång på gång detta till skolan, men inget förändrades. Vid ett föräldramöte berättade Claes hur Måns hade det i skolan och om mobbningen. Det blev en stor reaktion, föräldrarna krävde ett nytt föräldramöte och att detta skulle utredas. Det extra föräldramötet handlade enbart om skolans anti-mobbningsprogram och vilka metoder skolan använder. Mötet blev aldrig protokollfört. Situationen för Måns eskalerade efter detta.

Under Måns skoltid blev föräldrarna kontaktade enbart två gånger av skolan. Ett av tillfällena handlade om att Måns hade spottat på en annan elev och att detta var fel gjort. Det framkom dock att den andre eleven hade spottat först på Måns som i sin tur hade spottat tillbaka. Mobbningen fortgick och den 25 april, 2005, tog Måns sitt liv. Han blev 13 år gammal.

Föräldrarna skickade en anmälan till Skolverket. Utredningen på ca 100 sidor är en av de mest omfattande utredningar som gjorts. Genom utredningen fick föräldrarna för första gången ta del av innehållet och läsa om hur skoltiden hade varit för Måns. Där står bl.a. alla öknamn Måns kallades samt att det under läsåret 2002/2003 ägde rum 32 (!) elevsamtal där Måns förekom. Skolan hade inte berättat detta för Måns föräldrar. I Skolverkets bedömning av utredningen riktas kritik mot kommunen bl.a. ”för att inte ha levt upp till författningarnas krav avseende en skolas skyldighet att motverka alla former av kränkande behandling”.

Vad kan vi göra för att stoppa mobbningen i skolan? Vuxna omkring måste ta sitt ansvar. Det är inte acceptabelt att titta bort eller bortförklara när mobbning och kränkande behandling förekommer eller misstänks förekomma. Både de som blir mobbade och som mobbar måste tas om hand.

Det finns många tecken som visar på att en elev blir mobbad. Personen skäms, berättar inte om det och förlorar mycket snabbt sin självkänsla. Personen är rädd och kontrollerar därför sin omgivning i stället för att göra sitt skolarbete. Barnet får mat- och sömnstörningar, humörsvängningar, slutar att satsa på relationer, blir deprimerad och får självmordstankar.

Vikten av förebyggande arbete lyftes fram. Och hur viktigt det är att hela skolan är inkluderat i det förebyggande arbetet. Det måste finnas en samsyn och ett engagemang där elever, föräldrar och all skolpersonal är delaktiga i arbetet. Elever måste kunna lita på sina lärare. Det måste finnas en dialog. Och det måste finnas ett bra ledarskap. Rektor har ett stort ansvar. Vuxennärvaron i skolan och allra helst på rasterna är oerhört viktig.

Förslag som nämndes är bl.a.: (1) Ett rastvaktssystem med loggbok där de vuxna som varit ute på rasten skriver ned om/när något hänt för att mönster och upprepade incidenter tidigt kan upptäckas. (2) Att lärare ofta och kontinuerligt har kortare enskilda samtal med eleverna i klassen för att tidigt upptäcka om mobbning eller kränkningar förekommer. (3) Det måste finnas kunskap och skolpersonal måste veta hur och vad att göra och agera när man upptäcker att någon mobbas. (4) Civilkurage. Skolan måste våga kontakta föräldrar och berätta att deras barn blir mobbat eller att deras barn mobbar en annan elev.

Claes sammanfattade vad vi kan göra för att stoppa mobbning i skolan med följande: Gemensam kartläggning av problemen, Formulera mål och metod tillsammans (både skolpersonal och elever), Utforma en tydlig ansvarsfördelning, Dokumentera samt Följa upp och utvärdera.

Det var en oerhörd stark och mycket berörande föreläsning vi hade möjlighet att få lyssna till. Kvällen präglades av många kloka ord, viktiga synpunkter, förslag och värdefulla reflektioner. Ett stort och varmt tack till Claes Jenninger för din medverkan!

Utbildningsnätverket vill också framföra ett tack till Handelshögskolan för lokalen, till SV för ett gott samarbete och till alla ni som deltog.

Avslutningsvis kan tilläggas att sedan Måns tog livet av sig har Claes inte blivit kontaktad av rektorn, någon av lärarna eller föräldrarna. Vill ni läsa mer om Måns hittar ni det på www.jenninger.se.

Kristina Palmgren