SDN Centrum: Mål och inriktning 2013, närdemokrati och mänskliga rättigheter

För några veckor sedan hade vi vårt första nämndsammanträde i SDN Centrum efter sommaruppehåll. Länk till handlingarna hittar du här.

Det glädjer mig otroligt mycket att invånare i Centrum deltar vid våra möten. Speciellt glädjer det mig att invånare använder sig av den frågestund som inleder våra sammanträden då man kan ställa frågor till både oss i nämnden och till förvaltningen. Förra året (och under flera år fram tills dess) var inte detta möjligt då våra nämndsammanträden inte var öppna för allmänheten. Jag är därför väldigt glad över att våra nämndsammanträden från i år både är öppna och att invånare använder sin möjlighet och rättighet att framföra synpunkter och ställa frågor till sina förtroendevalda. Det handlar om närdemokrati, öppenhet och att det bör vara en självklarhet att kunna närvara när förtroendevalda fattar beslut. (Har tidigare bloggat i ämnet bl.a. februari 2012, oktober 2011, september 2011, juli 2011 och mars 2011.)

Under sommaren har vi i alliansen arbetat intensivt med mål- och inriktningsdokument för 2013. Jag är väldigt stolt över innehållet och över vad vi vill lyfta fram och satsa på. För oss är det en självklar utgångspunkt att alla göteborgare, oavsett etnisk bakgrund, kön eller ålder, ska ha samma rättigheter och skyldigheter i livets alla skeden.  Vi anser också att varje människa är expert på sitt egna liv. Politikens roll är att underlätta livet och skapa möjligheter för människor att leva sina liv såsom det passar dem. Några av de punkter vi tar upp i dokumentet som jag särskilt vill lyfta fram är och att uppmuntra anhöriganställda och anhörigvårdare och ge stöd av hög kvalitet samt att psykisk ohälsa ska uppmärksammas och förebyggas. Beslut kring mål- och inriktningsdokument för 2013 bordlades till nästa nämndsammanträde den 2 oktober. Länk till alliansens mål- och inriktningsdokument hittar du här. 

Vid nämndsammanträdet passade jag också på att ställa frågan kring hur Centrum arbetar med att uppmärksamma 100-årsjubileet av Raoul Wallenbergs födelse, speciellt inom skolan. I år är det 100 år sedan Raoul Wallenberg föddes, vår svenske diplomat i Budapest som vågade agera och med stort civilkurage vågade stå upp för mänskliga rättigheter och under slutskedet av 2:a världskriget räddade 10 000-tals judar från förintelsen.  Det är oerhört viktigt att värna om vår historia och berätta den vidare, även om de delar som både är obehagliga och fruktansvärda. Det är också oerhört viktigt att uppmärksamma personer som genom sitt mod och civilkurage agerar för att värna om våra mänskliga rättigheter. Jag ser därför väldigt mycket fram emot att vid nästa nämndsammanträde få höra hur just Centrum arbetar med att uppmärksamma Raoul Wallenberg-året.

I slutet av augusti hade jag förmånen att vara på invigningen av den utställning som turnerar runt landet om just Raoul Wallenberg, "För mig finns inget annat val". Både invigningen och utställningen berörde mig djupt. Jag rekommenderar varmt att gå och se den. Utställningen pågår fram till 26 oktober och hålls på Emigranternas Hus här i Göteborg. 



Minnesmärke över Raoul Wallenberg,
Raoul Wallenbergs torg, Stockholm.

Björklunds sommartal: Satsningar för framtiden!



Jan Björklund (FP)

Igår var det äntligen dags för Jan Björklunds sommartal! Talet hölls denna gång på Dockpiren vid Eriksberg i Göteborg. Solen sken, i bakgrunden syntes Älvsborgsbron och piren som var nästintill fullsatt med åhörare ramades in av hamnen och Göta Älv.

Talet som Björklund höll var väldigt bra. Det var flertalet viktiga punkter som fördes fram. Raoul Wallenberg och vikten om att värna om och inte glömma vår historia, att försvara humanismen och att Sverige ska fortsätta vara ett öppet och tolerant land, att stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter och stödja alla de personer som fortfarande lever i diktaturländer präglade av förtryck, avsaknad av yttrandefrihet, rättssäkerhet mm. Det är skrämmande att detta fortfarande existerar år 2012!

Något som jag särskilt vill lyfta fram från talet är investeringar för framtiden. Framtidsutmaningar och lösningar på hur Sverige ska kunna möta dessa var en röd tråd genom stora delar av talet. Vi är en del av en globaliserad värld. Och konkurrensen är stenhård. Sverige måste klara av att möta dessa utmaningar. Framför allt ska inte Sverige enbart möta utmaningarna. Vi måste också vara ledande i konkurrensen. Det handlar då mycket om att använda sig av och uppmuntra de områden där Sverige redan nu har starka möjligheter till att just både kunna möta utmaningarna och att vara ledande.

Forskningspropositionen som (FP) och Alliansregeringen lade fram 2008 innebar en historisk satsning. Den innebar också en oerhört viktig, om inte avgörande, satsning för hur vi ska klara av att möta både framtidsutmaningar och stå oss väl i den globala konkurrensen. Jag är därför speciellt glad över att Björklund inför regeringens budgetförhandlingar om knappt två veckor bl.a. kommer att lyfta fram slopad värnskatt, sänkning av bolagsskatt och, framför allt, en fortsatt och även utökad satsning på forskning.

Det går inte att komma ifrån det faktum att det är dagens forskning som ger morgondagens välfärd. Ytterligare satsningar på just forskning är i många avseenden avgörande för om Sverige ska kunna möta framtidsutmaningar. Fortsatt satsning på forskning och speciellt elitsatsningar inom forskning behövs!

Rekommenderar varmt att läsa hela talet. Länk hittar du här.

Artiklar om talet:

GP 1, GP 2, GT, SvD, DN, Expressen, SVT, AB, Metro, SverigesRadio.

Läs gärna också andra inlägg om Björklunds sommartal:

Rasmus Jonlund, Jesper Svensson,  Gunnar Andrén, Peter Andersson, Mikael Andersson och FP Järfälla.

Likvärdig utbildning för alla elever!

För några dagar sedan var det en debattartikel publicerad i GT som handlade om att alla elever har rätt till en likvärdig utbildning. Artikeln är skriven av Helene Odenjung, Kommunalråd för (FP) i Göteborg, och Callisto Utriainen, Utbildningsansvarig för Föreningen Mensas program för barn med särbegåvningar.

Precis som artikeln lyfter fram är alla elever olika och har olika förutsättningar. Oavsett om en elev behöver extra stöd, lite mer tid för att lära sig eller om en elev har lättare för att lära sig och snabbare blir klar med uppgifterna, så har alla elever rätt till att få just en likvärdig grundskoleutbildning.

Jag tror inte att det är någon som skulle ifrågasätta vikten av att erbjuda stöd och hjälp till elever som behöver detta. Jag tror inte heller att det är någon som ifrågasätter hur viktigt det är att alla elever ska ha positiva förväntningar på sig och vikten av stimulans.

Samtidigt undrar jag över de elever som t.ex. tycker att mattekapitlet de just räknat färdigt var alldeles för lätt? Och vad händer om eleverna tycker samma sak efter att ha räknat klart nästa mattekapitel, efter nästa kapitel igen och efter hela matteboken? Får de eleverna stöd och stimulans de behöver utifrån just sina förutsättningar? Och vad händer om de inte får detta? Kommer eleven efter ett tag att känna sig stimulerad och ha lust att fortsätta lära sig? Eller kommer eleven kanske tappa intresse för både t.ex. matte och skolan?

Jag kommer ihåg när jag gick i sista årskursen på mellanstadiet och hade mattelektioner. Jag var då en av de elever som tyckte att matte var jätteroligt. Jag var då också en av de elever som ganska snabbt hade räknat klart matteuppgifterna vi fick på lektionerna. Ofta brukade jag då under den resterande delen av lektionen få sitta och rita. Inget fel i det kanske, jag tycker om att vara kreativ och har alltid tyckt om att både teckna och rita. Men det var väl inte riktigt rätt forum att göra det på en mattelektion och dessutom blev det efter ett tag ganska tråkigt.

Tack vare att jag då hade en lärare som valde att uppmuntra intresset för matematik och lusten att lära sig, tillät min lärare att jag och några andra elever i klassen fick räkna vidare i matteboken. När jag och två andra elever i klassen hade räknat ut matteboken några månader innan vårterminen i 6:e klass var över, fick vi under resten av terminen lite extraundervisning av vår lärare i något mer avancerad matte. Bl.a. fick vi lära oss ekvationer. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var svårt, men samtidigt också väldigt roligt…jag lärde ju mig något nytt.

I slutet på 1980-talet var det inte kutym att tillåta att elever varken arbetade vidare i böckerna eller fick mer avancerad extraundervisning i skolan. Jag är därför idag oerhört glad och tacksam över att jag hade just denna lärare på mellanstadiet.

Jag tror väldigt starkt på att alla elever ska ha rätt till en likvärdig skolutbildning med likvärdiga möjligheter utifrån sina förutsättningar. Och alla elever ska ha positiva förväntningar på sig. Alla elever är olika och alla elever har rätt till likvärdig utbildning. Men då måste detta verkligen också gälla för alla elever. Att säkerställa att elever som är i behov av extra stöd får detta ska vara en självklarhet. Likaså borde det vara en självklarhet att säkerställa att elever som är särskilt begåvade får den stimulans och de utmaningar de behöver. Att inom grundskolan i Göteborg inrätta spetsutbildningar i matematik och de naturvetenskapliga ämnena är därför ett oerhört viktigt första steg för att just säkerställa detta.


Läs gärna fler debattartiklar och inlägg i ämnet:
GöteborgsLiberalen, GP, Pär Gustafsson och Nora4you.

Tidigare artikel i ämnet matematik:

GöteborgsLiberalen nr 5-6, 2010.

GöteborgsLiberalen nr 3, 2012: Hur bemöter vi främlingsfientlighet? Migrationspolitik i praktiken.

Artikel publicerad i GöteborgsLiberalen nr 3, 2012.

Hur bemöter vi främlingsfientlighet? Migrationspolitik i praktiken.

Onsdagen den 11 april gästades vi ”Mitt i Veckan” av Per-Åke Fredriksson, oppositionsråd för (FP) i Gävle, för en föreläsning på temat Hur bemöter vi främlingsfientlighet – Migrationspolitik i praktiken.

Per-Åke inledde kvällen med att berätta att han är tjänstledig från sin tjänst på migrationsverket där han arbetat med mottagningshandläggning för ensamkommande barn, handläggning inom asylprövning och beslutsfattande inom asylprövning. Han har också för myndighetens räkning hållit åtskilliga föreläsningar om migrationslagstiftning, migrationsstatistik och om Migrationsverkets verksamhet.

Under kvällen fick vi lyssna till en oerhört intressant och mycket givande föreläsning. Per-Åke gick igenom lagstiftning och olika myndigheters roll och ansvarsområden. Migrationsverket utreder, bereder och fattar beslut om utlänningsärenden, medan det är Migrationsdomstolen som fattar beslut om prövning och överklagan. Detta framkommer tyvärr inte alltid korrekt i media.

Vi fick bl.a. en genomgång av olika grunder av uppehållstillstånd i Sverige: Flyktingskäl, skyddsbehov, familjeanknytning, arbete, synnerligen ömmande omständigheter samt uppehållstillstånd under begränsad tid för arbete, studier, besök, vård, mm. Det av riksdagspartierna som förespråkar en åtstramning av svensk migrationspolitik vill att Sverige enbart ska ge uppehållstillstånd grundat på flyktingskäl. Att ta bort möjlighet till uppehållstillstånd grundat på t.ex. skyddsbehov hade i så fall inneburit att Sverige hade nekat skydd till personer som riskerar dödsstraff eller att utsättas för tortyr i sitt hemland. Detta är något som Sverige absolut inte ska medverka till.

Vi fick också en genomgång av statistik på området. Under 2011 ansökte 29 648 personer om asyl, varav 10 830 personer fick uppehållstillstånd. Under samma år var det 627 asylsökande i Göteborg och 49 ensamkommande barn. Det poängterades vikten av att se statistiken i hela sitt sammanhang, speciellt när det gäller statistik mellan olika länder. Exempelvis har våra nordiska grannländer inte exakt samma lagstiftning som i Sverige. Detta gör att det inte går att jämföra t.ex. olika procentsatser rakt av mellan länderna.

Under kvällen fördes ett engagerat samtal i ämnet. Frågorna från deltagarna var många och Per-Åke svarade mycket kunnigt på samtliga. Förhoppningsvis kommer vi till hösten att få möjlighet att återigen välkomna Per-Åke Fredriksson för ytterligare föreläsning för oss i detta ämne.

Tack för en oerhört intressant och mycket givande föreläsning!

Kristina Palmgren



Kristina Palmgren, Per-Åke Fredriksson & Piotr Kiszkiel.

GP Debatt: Vår modell fördelar resurserna effektivare!

Skriver idag på GP Debatt tillsammans med allianskollegorna i SDN Centrum, Lisbeth Boëthius (M) och Hampus Hagman (KD), om att vi förespråkar en annan modell som fördelar resurser mer effektivt.

Under de senaste månaderna har det förts en engagerad debatt kring översyn av skolorganisation i Göteborgs Stad där SDN Centrum är en av de stadsdelar som fattat beslut om detta.

Vi i alliansen förespråkar en annan styrmodell än den nuvarande rödgröna modellen. Vår modell skulle anpassa stadsdelens verksamhet betydligt snabbare och bättre än den rödgröna majoritetens nuvarande resursfördelningsmodell.

Det är absolut inte bra att förutsättningar för elever är olika för skolbarn i olika stadsdelar i Göteborg. Vi vill bl.a. öronmärka pengar centralt till skolan. Detta ska inte gå via stadsdelsnämnderna. Pengarna ska följa med varje elev direkt till skolan och skolpengen ska vara baserad på varje elevs behov.

Ge alliansen makt och möjlighet att förändra förutsättningarna genom ett maktskifte i Göteborgs Stad 2014!

GT Debatt: Kommuner får inte smita ifrån ansvar för ungas hälsa

Skriver idag på GT Debatt tillsammans med Helene Odenjung, Jonas Andersson och Andreas Eraybar, om att kommuner inte får smita ifrån ansvar för ungas hälsa. Länk till artikeln hittar du här.

Folkhälsoinstitutet publicerade i mars i år en rapport som visade att flickor som lider av nedstämdhet eller oro har fördubblats under de senaste 30 åren. Samma rapport visar också att psykiatrisk slutenvård ökat bland unga och att självskadebeteende fortfarande utgör ett stort problem.

Tidigare i vår publicerade även BRIS sin årsrapport på temat psykisk ohälsa hos barn och unga. Rapporten visar att var fjärde person som kontaktade BRIS under 2011 gjorde detta för att tala med någon om just psykisk ohälsa.

Förebyggande och tidiga insatser är oerhört viktiga och värdefulla. Insatser som erbjuder och möjliggör stöd och samtal måste finns tillgängligt i en verksamhet som är närvarande i ungas vardag.

Undersökning efter undersökning och rapport efter rapport visar att psykisk ohälsa hos ungdomar och unga vuxna är ett stort ohälsoproblem. Detta måsta tas på allvar.

Det handlar om att bryta stigma, skam och fördomar som finns kring psykisk ohälsa. Det handlar också om att berörda ansvariga instanser tar sitt ansvar och, framför allt, ser vikten med en utökad samverkan kring vad som utgör ett allvarligt ohälsoproblem för alltför många ungdomar och unga vuxna.

Några tidigare blogginlägg i ämnet:
http://kristinapalmgren.blogspot.se/2012/03/sdn-centrum-psykisk-ohalsa-och.html

http://kristinapalmgren.blogspot.se/2010/07/osakra-behandlingar-for-unga.html

http://kristinapalmgren.blogspot.se/2010/07/psykisk-ohalsa-bland-ungdomar.html

SDN Centrum: Psykisk ohälsa och samarbete - problematiken kvarstår.

I tisdags den 28 februari hade vi nämndsammanträde för SDN Centrum. Länk till handlingarna hittar du här. Mötena är efter beslut den 31 januari nu äntligen öppna för allmänheten. Öppna nämndmöten är en fråga som vi i FP känner väldigt starkt för. Det var därför väldigt, väldigt glädjande att det var flera medborgare som närvarade vid mötet som åhörare.

Ett av ärendena var årsberättelsen för Ungdomsmottagningen i Centrum 2011. Ungdomsmottagningen i Centrums uppdrag är att vara en lågtröskelverksamhet i förhållande till ungdomars behov, dvs, det ska vara lätt för ungdomar att komma i kontakt med mottagningen för att få hjälp, stöd och information. Mottagningen arbetar också med förebyggande insatser bl.a. genom besök ute på skolorna för att ge information om preventivmedel, relationer mm. Årsberättelsen för 2011 visar bl.a. att det skett en ökning i antalet besök hos psykosocial personal och att många ungdomar söker samtalsstöd direkt i anslutning till att de söker medicinsk hjälp.

I början av förra året skrev jag ett blogginlägg om Ungdomsmottagningen i Centrum utifrån innehållet i årsberättelsen från 2010. Jag lyfte då upp, både vid nämndmötet och i blogginlägget, vikten av verksamheten som bedrivs, bl.a. när det gäller förebyggande informationsverksamhet och om möjligheten för ungdomar med psykisk ohälsa att få hjälp och stöd. Jag uttryckte då att det var bekymmersamt att det sedan flera år är känt att ungdomsmottagningarna i Göteborg har en för tung målgrupp.

En undersökning visade också att 30 % bedömdes ha en psykisk ohälsa som var för tung för en ungdomsmottagning på basnivå. Årsberättelsen visade också att det under 2010 kommit alltfler ungdomar över 18 år med psykisk ohälsa som från olika vårdcentraler hänvisats till ungdomsmottagning, trots att behandling av lättare psykisk ohälsa ingår i vårdcentralernas uppdrag. Då var min förhoppning att den problematik som uppmärksammades under året starkt skulle förbättras och förhoppningsvis också elimineras.

Det var därför väldigt tråkigt att läsa i årsberättelsen för 2011 att problematiken kring att ungdomar över 18 år med psykisk ohälsa hänvisas från olika vårdcentraler till ungdomsmottagning kvarstår. Det hade under året tom skett en ökning jämfört med året innan. Detta är inte bra.

Även under förra året har det varit en hel del förändringar när det gäller primärvårdens organisationsstruktur. Det har också varit en hel del förändringar i uppdrag för både BUP och vuxenpsykiatrin. Ett väl fungerande samarbete mellan primärvården, specialiserad vård (som BUP och vuxenpsykiatrin) och stadsdelarnas verksamheter måste fungera. Det är absolut inte bra att ungdomar med psykisk ohälsa hänvisas hit och dit. Om en person mår dåligt och söker hjälp och stöd och då blir hänvisad att söka hjälp någon annanstans kan detta leda till väldigt tråkiga konsekvenser. Kommer personen att orka söka hjälp någon annanstans? Och i vilket skick är personen i då? Att behöva bli hänvisad någon annanstans kan vara oerhört påfrestande för en person som mår psykiskt dåligt.

Mår en person inte bra och söker hjälp och stöd för psykisk ohälsa måste arbetet kring detta fungera. Framför allt måste samarbetet mellan olika instanser fungera. Det ger positiva effekter för alla inblandade.

Jag lyfte därför fram detta vid nämndmötet och poängterade samtidigt vikten av att ungdomar som söker hjälp och stöd för psykisk ohälsa också får detta och om vikten av ett väl fungerande samarbete. Det inte är okej att personer med psykisk ohälsa skyfflas runt mellan olika instanser. Jag hoppas verkligen att problematiken kring detta starkt kommer att förbättras under året. Min förhoppning är att den politiska S-V-MP-ledningen för primärvården och regionen tar sitt ansvar och agerar.


Vill du läsa mer om vad vi folkpartister gör runt om i våra 10 stadsdelsnämnder här i Göteborg, så gå gärna in på vår gemensamma SDN-blogg. Länk hittar du här.