Repliksvar publicerat i GP lördag den 24 juli, 2010:
Instämmer i att personers sociala och psykologiska problematik är komplex och att den vilar på många olika variabler. Självklart ska ingen nekas hjälp på basis av att det i nuläget kanske inte finns en beprövad metod för just den personen. Personer är olika, med olika behov och olika förutsättningar.
Det finns idag en del insatser som vilar på vetenskaplig grund och som visar sig kunna hjälpa. Men också en hel del som inte vilar på vetenskaplig grund. För dessa går det inte att säga om de har en positiv, negativ eller ingen effekt alls. Detta tycker jag är oacceptabelt.
Barn och ungdomar ska ha en bra start i livet. Ingen person som växer upp ska behöva bli klassificerad som ”ohjälpbar”.
Om det sker anser jag att man sviker den personen och ger signaler av uppgivenhet.
Det är genom forskning, uppföljning och utvärdering på området som möjligheten ges att säkerställa att de program och insatser som används verkligen har en positiv effekt.
Om det visar sig att det är 50 % som blir behjälpta av behandlingen får det tas reda på varför 50 % inte blir behjälpta. Och då är det genom forskning, uppföljning och utvärdering som förbättrade eller nya metoder kan tas fram som täcker in och hjälper varje enskilt barn och ungdom.
Kristina Palmgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar