Precis som artikeln lyfter fram är alla elever olika och har olika förutsättningar. Oavsett om en elev behöver extra stöd, lite mer tid för att lära sig eller om en elev har lättare för att lära sig och snabbare blir klar med uppgifterna, så har alla elever rätt till att få just en likvärdig grundskoleutbildning.
Jag tror inte att det är någon som skulle ifrågasätta vikten av att erbjuda stöd och hjälp till elever som behöver detta. Jag tror inte heller att det är någon som ifrågasätter hur viktigt det är att alla elever ska ha positiva förväntningar på sig och vikten av stimulans.
Samtidigt undrar jag över de elever som t.ex. tycker att mattekapitlet de just räknat färdigt var alldeles för lätt? Och vad händer om eleverna tycker samma sak efter att ha räknat klart nästa mattekapitel, efter nästa kapitel igen och efter hela matteboken? Får de eleverna stöd och stimulans de behöver utifrån just sina förutsättningar? Och vad händer om de inte får detta? Kommer eleven efter ett tag att känna sig stimulerad och ha lust att fortsätta lära sig? Eller kommer eleven kanske tappa intresse för både t.ex. matte och skolan?
Jag kommer ihåg när jag gick i sista årskursen på mellanstadiet och hade mattelektioner. Jag var då en av de elever som tyckte att matte var jätteroligt. Jag var då också en av de elever som ganska snabbt hade räknat klart matteuppgifterna vi fick på lektionerna. Ofta brukade jag då under den resterande delen av lektionen få sitta och rita. Inget fel i det kanske, jag tycker om att vara kreativ och har alltid tyckt om att både teckna och rita. Men det var väl inte riktigt rätt forum att göra det på en mattelektion och dessutom blev det efter ett tag ganska tråkigt.
Tack vare att jag då hade en lärare som valde att uppmuntra intresset för matematik och lusten att lära sig, tillät min lärare att jag och några andra elever i klassen fick räkna vidare i matteboken. När jag och två andra elever i klassen hade räknat ut matteboken några månader innan vårterminen i 6:e klass var över, fick vi under resten av terminen lite extraundervisning av vår lärare i något mer avancerad matte. Bl.a. fick vi lära oss ekvationer. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var svårt, men samtidigt också väldigt roligt…jag lärde ju mig något nytt.
I slutet på 1980-talet var det inte kutym att tillåta att elever varken arbetade vidare i böckerna eller fick mer avancerad extraundervisning i skolan. Jag är därför idag oerhört glad och tacksam över att jag hade just denna lärare på mellanstadiet.
Jag tror väldigt starkt på att alla elever ska ha rätt till en likvärdig skolutbildning med likvärdiga möjligheter utifrån sina förutsättningar. Och alla elever ska ha positiva förväntningar på sig. Alla elever är olika och alla elever har rätt till likvärdig utbildning. Men då måste detta verkligen också gälla för alla elever. Att säkerställa att elever som är i behov av extra stöd får detta ska vara en självklarhet. Likaså borde det vara en självklarhet att säkerställa att elever som är särskilt begåvade får den stimulans och de utmaningar de behöver. Att inom grundskolan i Göteborg inrätta spetsutbildningar i matematik och de naturvetenskapliga ämnena är därför ett oerhört viktigt första steg för att just säkerställa detta.
Läs gärna fler debattartiklar och inlägg i ämnet:
GöteborgsLiberalen, GP, Pär Gustafsson och Nora4you.
Tidigare artikel i ämnet matematik:
_crop.jpg)